Nu börjar den mörka, kalla och blöta grävperioden – Alla arkeologers skitiga helvete. Blev påmind nu i helgen när jag åkte förbi en utgrävning här i utkanten av Limpan. Schakten var fyllda med vatten, gegga, sörjigt och – sorgligt. Litet av en förgård till första världskrigets Flandern. Dagens arkeologers elände dämpas nog ändå en smula tack vare att fältarkeologer sedan en tid räknas till människosläktet. Och har därmed rätt till skapliga fältkläder. Bilden ovan visar en fas i utvecklingen. Allt fler förunnades adekvata arbetskläder men ofta rörde det sig om begagnat och hop-plock. Och det var mången arkeolog – likt ynglingen på bilden ovan – som stannade upp och funderade på vad de egentligen höll på med: ”Varför skolar jag inte om mig till ekonom eller jurist och gräver i Italien på sommarsemestern istället?” (På diabilden har jag skrivit ”Arbetsbild”, en beteckning som jag kanske borde ändra…).
Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.
Är det Claes Theliander och… vad heter han, den andre?
Anders Ohlsson?! Två vänersborgare på samma plåt i sånt fall. Kartlägger du kåren Martin?
Denna bild visar att A-konsults företrädare i västsverige varit fältburen vid något tillfälle! Ett motargument som använts vid flera tillfällen nyligen.
Beetype, dunkelt. Är det ett motargument att ha varit fältburen vid något tillfälle!? (sitter du på Kråkan nu…?)
Anders Olsson er navnet ja. Numera ex-pat (på alle sätt og vis). Bilden er fra en UV-väst grävning utanför Kungsbacka sånn ca 1998 tenker jeg. ”The good old bad old days”
http://www.adressa.no/nyheter/trondheim/article578386.ece
Anders: Fick nästan litet Victoria Silvstedt-känningar i din behandling av ditt modersmål 😉
Hmmm! Vet ikke om det der er et komplement eller ikke, men skit au! (på svenska: Vet inte riktigt om det du nyss skrev faktiskt âr att bekrakta som en komplimang eller ej, men va fa´n!). Kul blogg du har i alle fall. Fikk lenken av en viss Ulf. Ha det! Og kramar til Stina om det er den jeg tror!
Klart det är en komplimang!
Till vänster på bilden ser vi Claes Theliander med en tumstock i handen. Vad fotografen inte vet är att han strax kommer att bli attackerad av Claes som galen av regn och rusk kommer att drämma tumstocken i fotografens lins för att därefter försvinna. Emellertid ryktas det att han åter setts i Västsverige…
Hej Anders! Har du även glömt väschbösckan? En gång vänersborgare alltid vänersborgare. Du kan fly till Norge men du kommer ändå aldrig ifrån Lilla Paris. Ho men se. 🙂
Ser jag sur ut? This is my happy face!
Näe, jag är inte på Kråkan. Om så väl vore:-) och Stina är väl den vi alla tror att hon är. Närvarande.
Jag har just ruskat fram fler bilder som förr eller senare dyker upp här. Ulf, du går inte säker… sedan finns det bilder på en viss gotländsk länsantikvarie/biträndande sådan. Känner inte hans riktiga titel.
Året var 1998. På bilden saknades en kvinna. De två männen var arga och frustrerade. Hon kallades Forskan och var för tillfället frånvarande… Kanske det fanns en bild även på henne?
AKA Claes: ??? Har du druckit sprit eller vad dillar du om nu!? 🙂
Vi har alla druckit sprit. Det är en generationsfråga
AKA = Also Known As
[…] är en fortsättning på Varlaspåret som tidigare skymtat här och här och även här. Här fanns på 1000 – 1100-tal en storgård. Ett av de mer iögonfallande […]