Har just kommit hem från en konferens i Köpenhamn, ”Sharing is Caring, arrangerad av Organisationen Danske Museer. På plats var 130 personer från framförallt Danmark, men även en delegation från norska Riksantikvaren hade anslutit.
Konferensen handlade om hur nya medier och ny teknologi kan användas för att utveckla kultur(arvs)institutionernas roll i samhället. Viktiga komponenter är öppna digitala samlingar och inkludering av användarna i utvecklings- och lärandeprocesser.
Genom webben finns nu nya förväntningar på institutionerna. Våra arbetssätt och förhållande till publiken/samhället måste förändras, och gå i takt med tiden. Om vi nu fortsatt vill vara relevanta…
Ett exempel är att vi genom webben kan låta samlingarna – det gemensamma kulturarvet – bli allas på riktigt. Globaliseringen är högst påtaglig och internet/webben utmanar massmediesamhällets strukturer på många olika plan och vis. Institutionernas information behöver inte längre vara bundna till institutionen. Inte heller avgränsad till socken-, kommun- eller länsgränser – än mindre till nationsgränser. Så låt oss ta utgångspunkt i att kulturarvet tillhör mänskligheten och göra den tillgänglig för alla.
———————————–
Tidigare i morse fick jag klarhet i hur webben löser upp rum och tid och knyter ihop individer på de mest oväntade sätt. Det här är ett banalt, exempel men vill ändå berätta om det.
Huvudtalaren på konferensen i Köpenhamn var Michael Edson. Han leder det strategiska arbetet på Smithsonian Institute i Washington kring webb och nya medier. Jag har följt hans inspirerande arbete under ett par år, så Michael var inte en helt främmande person för mig. Men att vi hade en annan koppling visste jag inte då.
Den kopplingen började ta form när Michael nämnde att hans frus familj har sina rötter i Varla, som ligger i utkanten av Kungsbacka. Jag råkar ha jobbat i Kungsbacka (RAÄ, UV Väst) många år och inte minst – lett arkeologiska utgrävningar i just Varla (1988 och 1997, ”Med kunglig utsikt”). Den informationen förmedlade uppenbarligen Michael till sin fru Leslie, när han kom hem till Washington igår. Leslie som reagerade med att störta iväg till sin bokhylla för att där hämta fram – ”Med kunglig utsikt”.
Detta fick jag veta via en tweet från Michael i morse, en information som fick mig att minnas en kommunikation för länge sedan kring just Varla…
Vi lever i en väldigt liten värld – ett resultat av internet och webben.
Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.
arkland 
Ja, förstås, en liten värld! Och tack så mycket igen för websidan!
Jag skulle vilja säga att jag fick också mycket information och inspiration från RAÄ rapporter om Tölö som finns på nättet – från 2006 och 2007, av Petra Nordin och Tore Artelius. Tillsammans med din bok om Varla, Lars, målade de en bild om nio- och tio-hundratalets ”Kungsbacka” området – någonting som jag hade undrade över sedan jag var liten och stod mit emellan stenorna på Li gravfälten och bara tittade med stora ögonen! Tusen-år gamla gravar! Otroligt!
I min bok bygger jag en historia kring det som ni arkeologer har hittat, och jag försöker att föreställa mig – vem var människorna som ligger nu under stenorna? Utan informationen på nättet skulle svaret har varit faktiskt omögligt.
BTW, don’t worry! My book is in English – as you can tell, my Swedish isn’t so great! But it’s fun to try it!
Leslie: Det var så litet så! Fantastiskt att höra att du haft nytta av grävningarna där! Vad heter boken? Finns den att köpa? (Inget fel på din svenska. Far better than my English…)
Ja, grävningarna i Tölö och på Varla var båda nyttiga och meningsfyllda för mig. Kungsbacka är mit hem. Jag kommer ihåg hur Varla såg ut i 1960-talet – och det var (föreställer jag) mer lika hur det var 1000 år sedan än vad det är nu – nu är det helt förändrade.
Boken heter ”The Bear-Wife.” Den berätter om krigare som söker jobbets djupare betydelse, och handlar om religiösa och politiska förändringar på den tiden (AD 1000) i norra Halland. Områdets arkeologi spelar en stor roll. Sven Tveskägg och Olaf Tryggvason finns också. Det är inte publicerad; just nu söcker jag en agent. Utdraget finns på http://www.spindlewhorl.net/2011/11/excerpt-from-the-bear-wife.html. Mer om varför jag har skrivit den finns på http://www.spindlewhorl.net/2009/11/how-i-came-to-write-the-bearwife.html.
(No, I’m pretty sure your english is better! But thank you anyway!)
(it got stuck in spamfilter…)
Ok! Men du bodde inte där när vi grävde i Varla, väl?
Nej, jag har aldrig bott ”full-time” i Sverige. Bara några sommrar när jar var en flicka.
Ok, hur var det nu? Du har/hade släktingar i Kungsbakca?
Yes – I’m sorry for confusing you – jag har släktingar i Kungsbacka. Min mama växte upp där. Kungsbacka är inte bokstavligen mit hem. Men den är närmast till hjärtat.