Uppsala, Pragvåren, gamla kartor och Europeana

Det var en kväll i förra veckan som jag gjorde ett fynd.

Jag satt i soffan och förberedde en presentation som jag skulle dra för Kulturutskottet. Målet var att utskottets ledamöter skulle få en tydlig bild av att interoperabilitet och öppenhet är avgörande förutsättningar för att digital kulturarvsdata ska bli mer synlig och  användbar. Och att detta arbete måste ske

– med ett globalt perspektiv (inte institutionellt eller nationellt) och

– att informationen ska vara enkel att vidareutnyttja för alla (licensierad och gratis).

Det är en utmaning att visa detta. Jag behövde snabbt hitta bra exempel som visar informationens potential för lärandeprocesser (skolperspektiv) och att informationen är gränslös (användarna söker primärt relevant information, inte institution.)

Det är i de här lägena man ska ha tur. En sökning på ”Uppsala” i Kringla.nu ledde mig automagiskt vidare till resultatfliken för träffar i Europeana. Där hittade jag det här vykortet:

När jag först såg vykortet undrade jag varför Historiska Museet i Bratislava gjort sig omaket att digitalisera ett vykort från Uppsala. På ytan inget spännande alls, egentligen. Men när jag tittade närmare såg jag att adressaten var den dåvarande tjeckoslovakiska ledaren  Alexander Dubček. Och att vykortet skickats av en kyrklig delegation som deltog i Kyrkornas Världsrådsmöte i juli 1968. Samtidigt som det stod sovjetiska stridsvagnar på Prags gator. Vykortet är alltså skickat under slutet av Pragvåren!

Man behöver inte ha allt för mycket fantasi för att förstå vilka omständigheter som rådde och syftet med vykortet. Hur det gick vet vi. Det skulle dröja ännu ett 20-tal år innan demokratiseringsprocessen kom igång igen.

För en expert/forskare med specialinriktning kan säkert hitta den här typen av material, oavsett om det är någon som intresserar sig för kyrkohistoria eller politisk historia. Men alla andra, till exempel en som jag, skulle aldrig någonsin stött på detta historiska dokument.

Det är tack vare samsökningsmöjligheter och institutionernas vilja att öppna upp samlingarna som de kan få nytt liv och komma till en större användning. Det är väl rätt okej?

Ett annat exempel är den här kartan (klicka på bildikonen):

Det här är två exempel på information som de flesta inte ens kände till existensen av, men som har material som kan vara användbart och intressant för många olika användare, forskare, handläggare, skola och hembygdsforskare. (För båda fallen är dock licensieringsfrågan kvar att hantera…)  Och tvärtom: I Sverige finns information på institutioner som slovaken och spanjoren inte har en susning om att den existerar.

Ska vi ge dem en hjälp på traven?

Här är min presentation som Kulturutskottet fick se.

Om arkland

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

‹ Några ljus i novembermörkret

Tillfällighet eller stöld? ›

Märkta med: öppen data, Europeana, Prag, Uppsala
Publicerat i Internet, Lärande