– Jädrar, Lasse, nu måste du komma ner, ja ha hittat redit spännande grejer, hojtade Dennis glatt över telefonen, på bred slöingska (som Staffan Heimersson men i kubik) en surmulen februarikväll i 1992. Av olika skäl dröjde det nån månad innan jag asade mig iväg de 97 km söderut från Götet. Men resan var väl värd. Vi satt hemma vid Dennis köksbord och ur en Sia-glassplastburk (1 liters vanilj-choklad) plockades påse efter påse fram med dessa fin-fina grejer. Allt insamlat på ett par vändor på Slöingeboplatsen . En hel hoper med fynd! Pärlorna andades sönderplöjda, pärlrika, vendeltida kvinnogravar. Men det fanns en del annat som störde bilden ganska ordentligt.
Och vad kan det tänkas ha varit?
Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.
arkland 
Åååh, vilket schysst pärlavfall! Amatörarkeologer är fanimej det bästa som finns.
Jess. Det smala metallföremålet (17x1x1 mm) med kluven och fortfarande vassa spetsar har vi tolkat som tatuernål. Är det nån som sett nån teckning av yngre järnåldershövdingar fullt med tatueringar på armar, ben och kanske i ansiktet?