Mitt kvittrande

Charlotte Jensen tipsar om ett av de otaliga Twitter-verktyg som finns (Tack!).

TweetStats visar hur dina tweets fördelar sig över tid, vilka du interagerar, klinter/tänster med mera. Precis som Charlotte påpekar kan verktyget användas för att utvärdera olika twitterinsatser.

Jag skaffade ett twitterkonto för knappt två år sedan och var länge en ganska tillbakadragen användare. Skälet var att jag nyfiken på hur mikrobloggar fungerade och vad de kunde användas till. Som syns var aktiviteten fram till i höstas relativt låg, det var få inom mitt yrkesområde som var aktiva och jag hade dålig koll på nyttan.

Det var först under hösten 2010 som personer inom minnesinstitutionerna började skaffa konton, eller kanske började använda dom på allvar (liksom jag själv). Men framförallt är nog mitt eget ökande mikrobloggande resultat av de kontakter jag fick inom media- och PR-branschen under Almedalsveckan 2010, inte minst bland kretsen kring JMW som arrangerade Sociala medieakuten under hela Almedalsveckan.

För mig har mikrobloggandet varit ett sätt att fånga vad som händer inom olika intresseområden (social media, IT, foto, humor, kulturarv) och föra ett samtal med personer i mina olika nätverk, både människor som jag träffar/träffat AFK, men även andra som jag inte träffat live. Jag har försökt att vara personlig, utan att redogöra för mina andliga eller lekamliga krämpor, eller fylla flödet med dagliga väderrapporter. Det kan vara litet för mycket av den varan ibland… Det personliga anslaget och att bjuda på sig själv är en stor del av poängen på twitter, liksom att generöst bidra med omvärldsbevakning.

Om nu nån skulle vara intresserad av varför jag twittrar…

Backa up sociala medier [Minnesanteckningar]

I twitterflödet dök frågan om att backa upp twitter Youtube och Facebook. @kihlanders hade några svar:
Facebook: Profilsidor backas upp så här.

Youtube: Youtube download tar en hel playlist

Twitter: Tweetscan

Känner du till bättre eller andra lösningar?

Twänne twitter

Social mediaanvändning i både privata och offentliga organisationer väcker både lust och nyfikenhet, men också mycket tvivel och rädsla. Inte minst för myndigheter där lagstiftning, arbetssätt, uppdrag och företagskultur inte alltid uppmuntrar till öppenhet och service. Samtidigt ser många fördelarna med att öppna upp och visa mer av vad som sker bakom kulisserna och prata med sina kunder.

Laborera med sociala medier är en nödvändighet. Det går inte att läsa sig till sociala medieanvändning. Det är mer ett förhållningssätt och ett sätt att vara, som ligger nära det vardagliga livet som social varelse. Mer ett muntligt och öppet samtal, än en skriftlig kommuniké eller en akademisk disputation.

Samtidigt finns minor överallt. Det gäller sig att lära sig var de finns och det enda sättet är att ta reda på det genom att pröva.  Det finns många olika sätt att göra det på, och det går olika fort för olika individer. Idag är nog Facebook en instegsmodell för många. Tålamod, lyhördhet och generositet kan speeda upp resan. Med litet grundkunskap kan man ta en och en annan närkontakt med en mina… Min erfarenhet är att många av de minor som finns ofta är gamla och tomma på sprängkraft. Precis som minan på bilden. Den ligger idag som ett monument på en kyrkogård…

Jag hittade för nåt år sedan ett bra case som jag vill att du ska kolla upp (om du tycker sånt här är intressant, vill säga…)

Mattias Boström jobbar på Piratförlaget och är en framgångsrik användare av Twitter (@Piratforlaget).  för att skapa relationer till ambassadörer för förlagets utgivning. Jag har inte följt hans twittrande i detalj men tagit del av hans erfarenheter, bland annat här. Piratförlaget är ett lärorikt case att ta del av, exempelvis här. Varför twittra och facebooka, vad innebär det och hur ska dessa medier användas?

Mattias hade bra koll på företagskulturen och stöd av sin  chef. Det fanns en insikt om att all kommunikation (information) inte enbart ska komma från ledningen eller informationsavdelning.

Från att ha varit en anonym sändare, sänkte Mattias garden, visade sitt sociala jag, dvs blev mer personlig och fick fler följare och en relation med dessa. Han har en chef som förstår vad det handlar om och som ger den friheten. Ett ansvar som är ömsesidigt genom att veta vad företaget stod för.

Det är en insikt som jag själv sakta försöker få att sjunka in:  Sociala medier handlar inte om att dövt trumpeta ut färdiga budskap eller att passivt lyssna utan att föra ett samtal kring budskap och företeelser.  Att lyssna och att svara är minst lika viktigt som att prata. Det handlar om att dela med sig, av sig själv, visa respekt, kunskaper länkar, kunskap, information etc. Att bygga relationer kräver också en sorts kontinuerlig närvaro. Att vara en människa som bryr sig, en social varelse.

Med tiden har Mattias engagerat sig i fler projekt som inte direkt har med förlaget att göra. Han har därför valt att skriva om dessa under egen flagg (@mattiasb). Ambitionen är att förtydliga vad som är hans privata projekt, och vad som är förankrat i förlaget.

Det här är en fråga som är aktuell för de allra flesta, även för min arbetsgivare, en statlig myndighet. Ny teknik, internet, nya beteenden och förväntningar på offentliga institutioner, driver fram en förändring som innebär något av ett paradigmskifte. Jag tror att vi kommer se mer av nya interna arbetssätt där kommunikativ kompetens kommer mer i förgrunden, krav på kunskap om nya verktyg och öppenhet med information och kunskap kommer att bli viktiga för en framgångsrik verksamhetsutvecklingen. Och därmed bibehållen eller ökad samhällsrelevans. Med ett flerstämmigt användande av olika kanaler, där dialogen står i centrum, behövs nya strategier för hur man jobbar och hur man fördelar ansvar. Kommunikation är en inte längre en fråga för en anonym avdelning, utan ett ansvar som alla i en organisation har.