Ämbetets nya hus i Visby har ett stram, yttre fasad i rå betong. När solen ligger på rullar automatiskt svarta jalusier ner och tonar effektivt ner ljuset. Framför huset står en utsmyckning i form av en kameolontkolorerad container. Den är ganska häftig i sig men hamnar i skuggan av huset och den ganska röriga miljön söder om huset.
Interiört dominerar en varm färgton från lärkträ samt gröna linoleummattor. Grå betong och vitmålade ytor neutraliserar.
Ser det inte lite deprimerande ut?
Pierre: Är det stolen som ser deprimerande ut?
Ja den ser väldigt ensam och ledsen ut. =) Nä, men interiörerna ser lite kala och kliniskt ödsliga ut, lite sjukhusaktigt. Lite mörker och en glappande lampa så blir det perfekt för en skräckfilm. Kan ju ge ett annat intryck irl…?
Pierre: Aha, du tillhör den typen som vill att ens arbetsplats ser ut som hemma. Jag tycker det är rätt befriande att jobbet är jobbet och hemma är hemma… Dessutom är det lättstädat och varje enskild arbetsplatsen markeras inte som privat – ”mitt revir”. Det kan ju tänkas dyka upp någon annan som behöver låna en ”min” arbetsplats när jag är borta…
Jaa så kan man ju se det också i och för sig. Kanske det helt enkelt är så en kontorsarbetsplats ser ut, den där korridoren påminner väldigt mycket om chefskorridoren på mitt jobb.