Midnight Rambler

Kan inte förneka att jag blivit litet inspirerad av storflickans musikbloggande. (Kan rekommendera en musiknördig och ganska skojig historia i fyra delar om hur det kan gå till i musikvärlden). Och så kan jag inte sluta att förundras över Youtube. Herrejösses så mycket det finns att se och lyssna på! Nu senast fastnade jag i olika versioner av världens bästa rocklåt, Midnight Rambler, som skrevs och framfördes av en brittisk populärmusikgrupp som heter The Rolling Stones. De är fortfarande aktiva, reser runt och spelar för jämnåriga runt om i världen.

Låten Midnight Rambler dök upp 1969 på LP:n Let it Bleed. Den spelades dock in året innan i samband med Beggar´s Banquet-plattan.

Keith Richards har beskrivit MR som en bluesopera i fyra akter. Det är just det som karaktäriserar låten, flera tempoväxlingar och ett ganska stort insalg av jam. Coolast är tempoändringen efter 2-3 minuter. Vilket gung! Och i mitten av versionerna brukar Keith Richards gå in och ta över föreställning med ett parti blues-jam, även om Mick Jagger gör sitt yttersta för att behålla fokus på sig.

Texten handlar om Bostonstryparen, Albert DeSalvo, en seriemördare som härjade på 1960-talet i just Boston. Men det är den tunga, häftiga och svängiga bluesrocken som gör låten till vad den är. Nämligen bäst!

Studioversionen är knappt 7 minuter lång men det finns live-diton som drar uppemot de femton. Det är just liveversionerna som brukar få de flesta att höja på ögonbrynen. Med MR byter konserterna karaktär, det blir allvar på nåt sätt. Så uppfattade en 14-årige gosse från Linköping saken. Han hade betalt 65 spänn för buss och inträdesbiljett till Stones Scandinaviumkonsert år 1973 (Goats Head Soup-turnén), där MR var huvudnumret för kvällen.

Vilken version som är bäst diskuteras flitigt bland konnäsörerna. Den på liveplattan Get Yer Ya-Ya’s Out! går inte av för hackor. Annars brukar man framhålla att versionerna på Brussel Affairs-bootlegen är ruskigt bra, och det är de. De är inspelade 1973.

På Youtube kan jag rekommendera följande:

Från 1970, Madison Square Garden (Get Yer-konserten)

Från 1976, okänd plats

Från 1975, LA Forum (i två delar) och taskigt ljud (men vem bryr sig!) Exempellöst struttande och flaxande Mick Jagger, inkluderande en tjurfäktningsscen med Rocking Ronnie Wood.

Från 1971, Marquee Clubi London.

Från 2006, Brasilien inte så kul men i vart fall en nyare version.

Några udda MR-grejer

En video visar en irriterad person som retar sig på alla felaktiga försök att spela Keith´s riff i MR. Och visar hur det går till. För gitarrnördar.

Det finns en uppsjö av coverband som spelar MR. Ett sådant band är Stolling Rones (!) som här framför en ganska instrumentell version av MR. Eller en grupp bestående av yngre förmågor. Om man är svag för sunkiga gitarr-onanister bör man se och höra denna version. Här har vi kanske Hollands allra bästa Stones-coverband som spelar Midnight Rambler?

Ja, som sagt, det finns mycket Midnight Rambler att konsumera, för den som så önskar. Jag tycker nog ändå att orginalet är bäst…

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with: , , , ,
Publicerat i Internet, Länkar, Musik
14 comments on “Midnight Rambler
  1. Ulf Bodin skriver:

    Trevligt fylligt inlägg. Boring musik. Bara sådant där dunka-dunka.

  2. arkland skriver:

    För dig Ulf finns sådana som Bertil Roos, Tore Skogman och Lill-Babs! Klämmiga melodier och trevliga artiser!

  3. Ulf Bodin skriver:

    Ja, melodier som man kan gnola med i. Inte så elektriskt och hårt. Artister som inte är fulla eller höga hela tiden (annat är privat). Mer förebildliga så att säga.

  4. Gert Franzén skriver:

    Menar unge herr arkland möjligen Bertil Boo? Inte så elektriskt hårt, bara full privat.

  5. Beetype skriver:

    ”Melodier som bedåra, finns på skivmärket Sonora”
    Detta finns att läsa på konvolut till mången stenkaka med klämmiga melodier, rekommenderade av arkland:-)

  6. arkland skriver:

    Knappast.

  7. Peter Färnlöf skriver:

    Vi mötte Carlos.

    Efter sju och en halv timmes bilfärd från Linköping, via Kalmar för att hämta en person och ytterligare en avstickare ner till Ystad för att hämta ytterligare en annan var målet nått; Christinehof Slott strax utanför Tommelilla i nordöstra Skåne. Kan en konsert med Santana vara värd detta umbärande?

    Klockan 20.00, exakt, startade showen med Carlos Santana och hans 11 personer stora band. I hela 2 timmar och 32 minuter underhöll och trollband legenden oss i den skånska sommarnatten där regnet faktiskt höll sig borta.

    Huvuddelen av publiken var i åldern 40 – 60 år och de som var stela i kroppen när de kom blev ordentligt uppmjukade av Carlos musik. Han plockade fram godbitar ur sin stora repertoar och gav smakprov på jazz-blues-rock-pop-samba-salsa i ett ändlöst och högt tempo. Några pauser och taffliga mellansnack var det inte tal om. Det var musikens språk som fick råda rakt igenom hela showen.

    Låtarna vävdes in i varandra om det var inte bara Carlos som fick briljera utan de flesta namnkunniga musikerna fick träda fram och göra bejublade solon. På slutet, efter en cirka 140 minuters lång musikorkan bjöds vi på ett 10 minuters långt trumsolo, av Dennis Chambers, som måste räknas in i historien som ett av de mest fantastiska.

    Carlos har ett mycket tajt band som verkligen utstrålar musikalisk säkerhet. Förutom Carlos Santana har vi Dennis Chambers på trummor, Chester Thompson på keyboards, Benny Rietveld på bas, Raul Rekow på congas, Karl Perazzo på timbales, Tommy Anthony på kompgitarr, Bill Ortiz på trumpet, Jeff Cressman på trobone, Tony Lindsay och Andy Vargas sång.

    Var det nu värt den långa färden? Tveklöst JA och var du inte där så ska du veta att detta var Santanas enda spelning i Sverige. Men du kan ju åka till Pori i Finland eller till Sankt Petersburg i Ryssland. Där kommer Carlos att förtrolla publiken den 18:e och 20:e juli.

    Länk: http://www.santana.com

  8. Per N skriver:

    Hej i sommaren,

    Hört talas om s k ”shreds”? Finns en fantastiskt elak och skojig variant på Clapton här:

    Och en ännu elakare/roligare Led Zep här:

  9. Gert Franzén skriver:

    Det var mycket bra tips, Per! Det roligaste på min skärm på mycket länge.
    Judas Priest är suveräna som shreds!
    Gertligt tack!!

  10. Tanja skriver:

    Du har klass du, far. Just det ja, har du Beggar’s Banquet och andra stoneskivor med brian jones fortfarande kvar på LP? Min kompis brorsa är jättesugen på dom nämligen, kan få ut rätt bra pris.

  11. arkland skriver:

    Tanja: Vi kanske kan ta det via eposten..

  12. Stina skriver:

    Så fint att ha en pappa som hänger med. Eller? Min dotter vill helst lyssna på P2. Lite oroväckande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier
Flickr Photos
Worldwide wikipedia

Worldwide wikipedia

Worldwide wikipedia

More Photos
Instagram
Breflåda. #vintage #mailbox 1866. @haxpett lär ut hur man redigerar #wikipedia. #worldwidewikipedia #lstskane #malmö
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: