Det var en sån där bra dag då allt hade funkade bra på jobbet: Med lätta steg skred jag därför över Östermalmstorg ner på Nybrogatan på väg mot tåget och hemmet. Och det var där jag gjorde misstaget att kasta en blick in i skyltfönstret för en naturkostbutik. En handskriven löpsedel vrålade ut nyheten: ”DÖDEN I TARMEN”. Titeln på en ny skräckfilm? En fjärde Alien-film där de små vidriga djuren avlidit innan de försökt ta sig ut en onaturlig väg? Frågorna hopade sig. Men icke. Det var en skrämselattack mot alla välmående att spendera 485 spänn för nåt som 1) löser upp avlagringarna, 2) för ut avlagringen. Annars är det litet oklart om det är giftet som tar ett par minuter på sig att nå ut ur tarmen eller om det tar ett par minuter att genomföra den årliga tarmrengöringen. Jag skiter i vilket.
Det är nog inte tarmarna som är bekymret för den som lockas av den skylten!
Hmmm… – Det finns något i allt, troligast… 🙂
Inte trodde jag att tarmen rengjordes på årsbasis; snarare på daglig basis. Men det är jag, en smålänning…