En tur till sydväst #2

Halmstad strålade lyckligt mot oss när vi så rullade in mot länsmuseet magasin där Andreas med konservatorskollegor tog emot. De saker som skulle levereras levererades och vi drog vidare in till city med Andreas som flink ciceron. Där väntade Erik, Lena, Monica, Björn och Per, en samling unga kollegor som man inte sett på ett tag. Det var inte utan viss spänning jag kom dit. Det hade nämligen viskats om nya fynd från en av Hallands intressantare boplatser, den från Slöinge, eller ”guldgubbeboplatsen”. Och visst talade ryktet sanning: en lyckad metallavsökning tidigare i maj belönades med en liten samling finfina grejer. Framför allt att det nu finns fler statusfynd som hör till tiden strax innan stormansfamiljen övergav boplatsen. Vilket skedde runt år 1000. Najs!

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with: , , , , ,
Publicerat i Arkeologi
3 comments on “En tur till sydväst #2
  1. Gert Franzén skriver:

    Bilderna i sig själva påminner om en svårighet när det gäller avbildning av arkeologiska fynd. Ovan har vi fyndpåsarna, vilket ger en uppfattning om hur stora dessa föremål är. Det är väldigt vanligt, ja normalt, att fotograferade föremål saknar storleksreferens, särskilt i populärlitteratur.
    Eftersom jag förutsätter att alla arkeologer med självaktning – liksom även andra arkeologer – läser Arkland, så antar jag att problemet härmed är meddelat och löst: Plåta in storleksreferens!

  2. arkland skriver:

    Jag håller med!! Fotografera fynd enligt ”arklandmetoden”! Skämt åsido: Håller med Gert här. Påfallande ofta saknas referenser, en linjal är OK men ännu hellre något mer vardagligt som hjärnan kan skalan på…

  3. Gert Franzén skriver:

    Aspekter på själva fynden: Eftersom jag har en bakgrund som tekniker/konstruktör/produktutvecklare så intresserar jag mig ofta för hur saker är gjorda. Ofta blir jag ensam i sådana diskussioner, när tvärsäkra humanister har bestämt sig.
    Jag tror t.ex att det undre föremålet självklart betraktas som ”gjutet i brons”. Punkt. …men är det formgjutet, dvs i en form med samma detaljuttryck som godset? Eller har man frigjutit en platta och bearbetat med skärande verktyg? I det senare fallet har man en smälta som man häller på en yta, t.ex golvet. Plattan filas, borras, punsas, slipas, etc till slutligt föremål.
    Varför är detta intressant? Jo, t.ex för att det lägger i dagen en tekniknivå, som torde ta sig andra uttryck på platsen för tillverkningen. Det ger även en inblick i verktygslådan hos tillverkaren, och verktygens egenskaper och diversitet. Och även verktygen skulle tillverkas, ju.
    Dvs om man bara slutligt konstaterar att föremålet är gjutet, så missar man en mängd möjligheter till viktig info.
    Och, ja, föremålet ovan (undre) är helt klart frigjutet och vidare bearbetat. Finpunsens spetsform kan med mikroskop bestämmas exakt. Och i vilken ordning punsningarna gjorts runt hålens kanter framgår tydligt. I hålen skulle man kunna bestämma åtskilliga egenskaper hos borret (jodå, visst är det borrat!). Föremålet är även polerat med skinn. Osv.
    Men sådär himla skicklig var inte tillverkaren. Eller hade bråttom. Eller…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier
Flickr Photos
Worldwide wikipedia

Worldwide wikipedia

Worldwide wikipedia

More Photos
Instagram
En vägg. Lille Hasse. Blå tåget. Staten och kapitänen/kapitalet. #graffiti
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: