Hällristningsfrottage

Fick plötsligt lust att släppa ur mig litet rapportprosa: ” I trädgårdens sydvästra hörn påträffades två hällristningar hängandes på en tvättlina. Ristningarna är anbragta på frotté och utförda i två skilda färger. Intill ristningsytan finns en aktivitetsyta i form av en blomrabatt, för tillfället täckt av kogödsel. Lämningarna (ristningsfigurerna) har dokumenterats med kamera. Enligt en liten tygetikett anbragt å ristningsmediet, kan ristningarna knytas till Pelle Vävare och en bronsålderssnubbe, där den senares namn inte är närmare känt. Markägaren hävdar att ristningarna kommit i familjens ägo genom gåvor i samband med föredrag hållna på Västergötlands Museum i Skara”.

Annonser

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with: , ,
Publicerat i Arkeologi
13 comments on “Hällristningsfrottage
  1. Martin R skriver:

    Jag erkänner. Jag är också frottör.

  2. arkland skriver:

    Hur känns det nu när du kommit ut som frottör? Du ska veta att du inte är ensam!

  3. Martin R skriver:

    Nja, det känns inte lika bra längre nu när jag får frottera mig fritt. Det var mera spännande förut.

  4. David skriver:

    Måste man ha inte ha tillstånd från Länsstyrelsen för att bli frottör?

  5. arkland skriver:

    Jag kan inte hitta nåt i KML (lag SFS 19888:950om kulturminnen m.m.) som tar upp frågan om hur man ska hantera just kulturhistoriska insatser i form av frottage. Tekniken är ju så pass ny och så vitt jag vet finns ingen utvecklad praxis på hur lagstiftningen ska tillämpas. Den enda direkta påverkan man kan peka på idag är om tvättlinorna fästs in i fornlämningar på ett sådan sätt att det uppstår skador. David, du får kolla med din länsstyrelse och höra efter om du nu känner för att gå ut och hänga upp handdukar med hällristninsgmotiv. Det är det enda rådet jag kan ge dig just nu.

  6. Gert Franzén skriver:

    Dom ska väl vara permanent övergivna oxå? Har dom verkligen hängt så länge?

  7. Claes skriver:

    Jag tror att detta måste vara ett spår efter något kultiskt, eller möjligen så visar det på maktstrukturer i det arklandska hushållet. I vilket fall är det rituella landskapet i form av den arklandska trädgården väl värd ett mindre forskningsprojekt. Kanske ”någon” kan skriva något djupsinnigt om de spår efter glömda och döda minnen vi möter på denna tvättlina.

  8. arkland skriver:

    @Gert: Varaktigt och varaktigt. Alldeles utanför bildens vänstra kant finns ett kudd-var. Duger det!?
    @Claes: Vi får se om någon (kanske du?) ger ifrån sig en djupsinning betraktelse över tingen, minnena och glömda tankestrukturer kring livet och dööööööööööden… Exempelvis: Hur hänger handdukarna ihop med koskiten i rabatten?

  9. Claes skriver:

    Ja, det är det som är konstigt. Handdukar av den typen brukar vanligtvis uppträda i samband med hönsgödsel vilket brukar kopplas samman med den hönskult som spred sig från Thailand vid sekelskiftet 2000. Denna tog sig som bekant uttryck i en omfattande rituell konsumtion av thaikryddad kycklingfilé. Emellertid tycks det östgötska rituella landskapet innehålla drag av kokult som antagligen hänger samman med de döda minnen av rituellt bruk man kunnat studera i samtida soptippar. Då man sedan slutet av 1900-talet tycks rituellt bränna allt avfall är detta emellertid svårt att avgöra och då kan de kogödselhorisonter man påträffat i den arklandska trädgården vara direkta bevis på detta.

    Funderar på att skapa en tråd på Arkeologiforum om detta, kanske kopplat till frågan om samisk kontra germansk etnicitet…

  10. arkland skriver:

    Jösses.

  11. Claes skriver:

    Ja, jösses. Men ändra lite årtal och några ord här och där och vi har en ganska normal arkeologisk prosa… Scary huh?

  12. Gert Franzén skriver:

    Huvet på spiken, Claes!

  13. Gert Franzén skriver:

    Claes, det du skriver har nära samband med skälet till att jag på min hemsida skriver att arkeologi inte är en vetenskap, utan istället en Verksamhet i syfte att…
    Det är kanske lite väl hårt uttryckt, men jag har sett tillräckligt av sådant där resonemangens avskräde i allvarligt menade rapporter.
    Och jag ser stolligheter stå på kö i avhandlingar som lätt passerar sållet och ger Hatten på.
    Själv har jag varit arkeolog en rätt kort tid (14 år). Innan dess var jag konstruktör och produktutvecklare (delvis fortfarande). Om man gjorde fel så hade det konsekvenser, åtminstone att någon blev missnöjd, annars ännu värre. Och man får alltid göra om. Arkeologin har få konsekvenser, annat än kostnader och problem för exploatörer. Och man får aldrig göra om. Rapporten glöms.
    Scary indeed! But who REALLY cares?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Senaste kommentarer
Kategorier
Flickr Photos
Instagram
Jump, Jesper, jump! Stig. #photographer Visby
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: