Våren 1984 var på sina håll en upprepning av läget i Flandern 70 år tidigare. Möjligen med ett mindre inslag av artilleri, men minst lika lerigt. Här vid Trelleborg hade vi dessutom det tvivelaktiga nöjet att baxa våra grejer 400 meter uppför en backe, till grävplatsen som låg långt bort, där horisonten mötte den grådaskiga himlen.
Där stretade vi med skottkärror, lera som flöt stilla nedför sluttningarna. Men det brydde sig inte kornet om, det vajade oberört och majestätiskt i den skånska snålblåsten. Aldrig mer.
Webbredaktör verkar vara lite smidigare, mindre gegga på ”pjukken” (08 dialekt, tror jag), torrare och inomhus. Hmm kanske inte, mer musarm, hemorrojder och fläsk kring midjan?
Ungefär så, myntet har två sidor…