Mobil arkeologi

Bengt Westergaard

Det finns ju en väldans massa olika arkeologier idag. Branschen stämmer upp i en kör av en mäktig multivokalitet som vi nu kan njuta av i en flod av rapporter, monografier, populära publikationer, guidningar, webbsidor, moderna utställningar som formligen väller ut ur uppdragsarkeologin.

Men innan den mer publikt inriktade arkeologin fick fäste i konungariket rådde ett tillstånd där arkeologer just slutat sitta och mumla för sig själva och börjat interagera med världen utanför sin herravälde, dvs schaktet. På bilderna syns några exempel på hur det kunde se ut under denna övergångsfas, som kommunikationsforskningen valt att kalla ”mobil arkeologi”.

Den mobila arkeologin gick i korthet ut på att arkeologerna istället för att sitta stilla och pilla i sina schakt skaffade sig mobiltelefoner och röda bilar. Med telefonerna kunde man virtuellt interagera med kollegor som befann sig mer än 50 meter bort. Man kunde även föra en dialog med sambor, föräldrar och myndigheter, oavsett sitt spatiala tillstånd. Rummet kom att förlora sin betydelse med de kommunikationstekniska landvinningarna. Man kunde sitta i schaktet, hemma eller på en restaurang och bedriva det vetenskapliga samtalet. De röda bilarna var avsedda för att, när behovet uppstod, förflytta sig till kollegor som befann sig längre än 500 meter bort. Gärna då man hittat nåt fint eller hade behov att planera någon aktivitet eller kände att man behövde stämma av något arkeologiskt mellan fyra eller fler ögon. Jag minns personligen ett tillfälle när en av de mer mobilt sinnade arkeologerna kom dånande från sin grävning (naturligtvis i en röd bil) med ett alldeles nyfunnet tidigmedeltida spänne, och med oförställd lycka kunde meddela: ”Vi har hittat en vikingatida artefakt”. Ja, det var vid sådana tillfällen som den mobila arkeologin kändes särskilt viktig…

En av konsekvenserna av den mobila arkeologin var, förutom den stärkta dialogen mellan de mobila arkeologerna, att den skapade arbetstillfällen. Man hade ju trots allt i uppgift att gräva bort sina gröpper och samla in föremålen som man hittade i schakten. Därför infördes en nygammal sorts arkeologer som hade till uppgift att sköta denna del av uppdraget. Ja, så gick det till på den tiden.

Bengt Westergaard

(Tack till Beetype för detta unika bildmaterial. Beetype genomför f.n. en djupt inomvetenskaplig och kritisk studie av framväxten av publik arkeologi på The Institute of Multivocality, Pomona Valley, Ca).

Annonser

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with: , , , , , ,
Publicerat i Arkeologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier
Flickr Photos
Sankt Sigfrid.

Sankt Olofsholm, Gotland

Sankt Olofsholm, Gotland

Fler foton
Instagram
Ratad. #limitless #nolimitboras Siri. 2009. Out walking. #bnw_butnot #monochrome #blackandwhite #blackandwhitephotography #gotland #sweden
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: