Bästa svaret?

Teckning av Lennart Lundborg

Okej: Alla fältarkeologer har fått den här frågan. Och efter den ställts förtielva gånger samma dag så har det väl hänt att svaren blivit litet svajiga. Eller?

Jag har fått berättat för mig att en arkeolog vid ett tillfälle svarat att man hittat en landningsbana för kycklingar, någon annan att det var en löparbana för höns. Det är ju naturligtvis vare sig särskilt snällt eller lämpligt men ibland så tryter tålamodet.

När vi höll på med utgrävningarna i Årnäs (Aranäsborgen, den litteräre figuren Arn Magnussons barndomshem) fick vi dagligen frågan av tillresta Arn-turister var någonstans Arn hade bott. Vi försökte ihärdigt med att förklara att han bodde mellan allas våra öron. Men det svaret var det ingen som riktigt accepterade. Reaktionen var istället ofta en ny fråga: ”Men var bodde Arn på riktigt?” Ja jösses, då var det bra nära man tog en tur på hönsens löparbana…

Har du något exempel på ett av dessa avsnoppande svar som du vill dela med dig till oss andra?

(Tack till Lennart Lundborg för en inspirerande teckning). 

Annonser

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with: , , , ,
Publicerat i Arkeologi
5 comments on “Bästa svaret?
  1. Stina skriver:

    Tycker nog att det är något man ”får ta” även om vissa frågar först och tänker sedan… För en relativt liten pedagogisk insats kan man få mycket goodwill för arkeologin. Fast ibland t ex vid stadsgrävningar kan det ju bli lite väl mycket publik varav endel ganska påflugna.

    Minns från kyrkogårdsgrävning i stad hur en osteolog L.J. väldigt sanningsenligt och mycket detaljerat berättade om det skelett av ett barn han just grävde fram, t o m visade på hennes lilla hårspänne. Besökarna hade nog väntat sig något mer rafflande och troppade av ganska matta och vita i synen. De kom inte tillbaks.

  2. Claes skriver:

    Det var vid Husaby kyrka, i en grop fylld med ”plockepinn” jag jag fick frågan ”Hetta I nött?”… I jobbet ingick att vara turistattraktion. Minns att jag fick börja jobba sex så jag fick lite gjort innan de första turisterna dök upp…

  3. Åsa skriver:

    Jag älskar att besökaren står i fyndlådan – träffsäkert!
    Visst är besökare ett älskat ont, å ena sidan är det jättekul att träffa allmänheten som faktiskt är 100 gånger mer intresserade än vad de oftas ges credit för av kulturetablissemanget. Å andra sidan är det minst sagt plågsamt ibland. Särskilt som stenåldersarkeolog.

    Minns en underbar arkeologidag 1995 då jag och ett par till skulle guida runt den trattbägarboplats vi grävt ut. Den låg i skogsbrynet avsides från stora vägen mellan Örebro och Arboga, så det krävdes lite att ta sig dit. Hjälpta av vackert väder och en oerhört entusiastisk och duktug hembygdsförening blev vi helt stormade av besökare. Bilar stod parkerade i långa rader. Platsen var ovanligt intressant också, med ett offerkärr där åtskilliga lerkärl påträffats, brända yxor osv. Ett långhus och diverse stora malstenar hade grävts fram.

    Jag hade en första guidning, där jag trodde jag var extremt pedagogisk. Berättade om det vi hittat, om det tidiga jordbruket i Sverige, långhusets konstruktion osv.
    Efter 20 minuter eller så nämner jag härdarna vi hittat. En i gruppen tittat då på mig med stora ögon:
    ”Menar du att man visste hur man gjorde upp ELD vid den här tiden!!?”

    Eller vid ett annat tillfälle i Skåne då en besökare ställde den intressanta frågan vilket språk dåtidens människor (mesolitiker) talade. Vi förklarade att ingen tyvärr vet exakt hur det lät, men att det var innan vi patade svenska eller t o m indo-europeiska. Då nickade en annan betänksamt med huvudet och sad: ”Mmm, det var nog tyska de talade för så länge sedan.”

    Peter Englund behöver inte stå ut med detta…

  4. Stina skriver:

    Detta har jag fått mig berättat från arkeologen i fråga. Tycker det är rätt rart.

    Fin dam stannar på 1970-talet invid ”Riksgropen” i Stockholm.
    Dam: Jaha. Och hur gammalt är detta?
    Arkeolog: Eh. 600 år ungefär.
    Dam: Ojdå! Tänk att stenar kan bli så gamla!
    Arkeolog: Jodå. Du kan få en om du vill.
    Dam: Oh! Kan man få en? Tack så hemskt mycket.
    Hon får en vanlig sten från dumpen och trippar mycket lycklig därifrån.

  5. arkland skriver:

    Var det inte en moderat-tös som sa att stockholmare var mycket smartare än folk på landsorten? Å andra sidan kanske den ”fina damen” var inflyttad…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Senaste kommentarer
Kategorier
Flickr Photos
Instagram
Landvetter. #streetphotography Hållplats. #streetphotography Las Vegas-dansarn och Foto-Barone. Nya bekantskaper på Kungsportsplatsen. #streetphotography
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: