Det är nu man ska ut och röra litet på fläsket. Allt är gult. Och fint. Landskapet är präglat av de gamla godsen, lerjordarna, läget i Stångåns dalgång och mest karaktäristiskt här är eklandskapet söder. Det kryllar inte av traditionella fornisar i form av gravstenhögar av olika slag. Utan det är ekbackarnas alla spår av ålderdomligt ängs- och åkerbruk som sticker ut i all sin lågmäldhet. Tydligare där hasseln mördat undervegetationen. Otydligare där de glest parkerade ekarna släpper fram ljus. Jag och Uffe-glass tog en tur häromveckan, och här är några bilder från turen. (Om du skulle känna ett starkt begär att läsa mer om den här trakten: kolla in Henrik Ekmans bok ”De sista ängarna”!)
Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.
arkland 
Lämna en kommentar