Ufo på grävningen

I början på 90-talet stod jag för första gången framför det där konstiga avvägningsinstrumentet. Nya tekniska apparater hade börjat dyka upp på grävningarna runt om i Sverige. De här ”elektroniska teodoliterna” kunde vara gröna eller oranga, som den på bilden. Jag var med och köpte in just några av de senare. De var litet rappare än de gröna och såg betydligt bättre ut än de trista fältgrågröna. Och så var dom svenska, en dalmas svarade för försäljningen. Geodimeter färdig för mätning på Vitteneboplatsen.Den ”digitala eran” hade på allvar kommit till fältarkeologin. Äntligen var det slut på koordinatpinne- utsättningsritualerna, felskrivna koordinater, måttband, och allt annat trassel. Vi slapp också det ständiga snubblandet på de små satans koordinatpinnarna. Likt kamelonter tog de efter några veckor samma färg som omgivningen. Men att introducera nyheter har sina sidor. Även bland arkeologer. Hos oss fanns snart tre läger. I ena hörnet satt en liten grupp nyfrälsta med ett saligt flin på läpparna. De trodde sig ha sett ljuset. Mitt i fanns en stor grupp avvaktande, nyfikna men litet skrämda, arkeologer, som kände efter vartåt det lutade. Och slutligen hade vi en mycket liten men aktiv grupp svavelosande motståndare. Tonläget var ganska uppskruvat, i stil med ”Totalstationen är ett satans påfund, ett hot mot arkeologin, samhällsordningen, Gud och mänskligheten”. Ett annat mer eftertänksamt motargument var (och kanske fortfarande är?): ”Just själva handritandet i sig av alla stolphåls- och gropfärgningar är i sig en viktig del av tolkningsprocessen”. Ja, hur som helst så gick det som det gick. Idag är det nog inte så många utgrävningar som inte genomförs med totalstation (eller GPS).

Vad har du för erfarenheter av att introducera ny teknik?

Annonser

Verksamhetsutvecklare med inriktning på webb och nya medier. Statsanställd. Fritidsfotograf och fd arkeolog. Web, development, social web, amateur photographer.

Tagged with:
Publicerat i Arkeologi
28 comments on “Ufo på grävningen
  1. När Var Ben Hur skriver:

    Hej Lars,
    Fräsig sida du har fixat
    toppen att kunna GPS:a ett litet provschakt, gjorde det i förra veckan.
    Totalstationer och kontextuell grävning (och intresserade arkeologer) gör det lättare att integrera osteologiska material i undersökningarna. Tekniken får inte vara självändamål (d.v.s. bara jobb för brödfödan), och det gäller ju arkeologin överhuvudtaget.
    PS till tidigare inlägg: taxen Ammie, 7 år, kan också sätta fina tassmärken DS

  2. arkland skriver:

    Att tekniken blir självändamål får man se upp med. Men den är laddad och just ”självändamåls”-argumentet är nog det vanligaste. Men jag tror att under ytan handlar det om maktpositioner…
    Har du nån bra bild på Ammies tassavtryck? Om det är samma som på teglet så är Ammies världens äldsta 7-åriga tax! 😉

  3. Ulf skriver:

    Det som var det bästa med totalstationerna var att de fick arkeologerna att sluta tok-rita av allt de såg i schaktet större än 5 cm i någon sorts objektiv anda. Allt var ju så himla krångligt att man fick välja noga vad som skulle ritas med den stora otympliga pennan.

    Kul Lars Ove att du fått tummen ur och börjat blogga!

  4. arkland skriver:

    Ulf: Ja, jag tror också att man började välja mer. Det vill säga att kanske fler var mer aktiva i tolkningen.

  5. Arkeologen skriver:

    Hehe, själv har jag inte kommit så långt i mitt yrkesliv (som f ö är väldigt knapert inom arkeologsidan då jag fick examen i januari i år), men jag känner ändå igen mig… Gjorde en praktikutgrävning på Gotland våren 06, och visst fanns de som tyckte att totalstationen inte var en så häftig pryl som många andra tyckte (och där även jag).

    Kul att jag hittade din sida. Kolla gärna in min!

  6. Christina skriver:

    Hej! Jag satt i samma grop som Linnea förra våren. En sak som jag tyckte märktes var, att det under en ganska lång tid bara var Linnea och jag som gav oss på totalstationen. Linnea, som inte är rädd för nåt, visade mig hur man gjorde (vi grävde snabbare än vad det tog för en lärare att demonstrera för samtliga elever, men jag fick sedan officiell undervisning i hur totalstationen användes), och jag tyckte att det var en riktigt bra manix, som jag gärna använde. Jag tänkte, att det här ska jag banne mig lära mig grundligt, så att jag vet hur man gör när man får sitt första jobb. Å andra sidan var det ganska uppenbart, att vissa elever blev helt bleka om nosen när man sa ”Du, Pelle, vi mäter din ruta nu. Jag kan hålla prismat om du vill, så att du får träna dig lite”. För dem verkade det, som att den nya tekniken var skrämmande, kanske trodde de att de skulle göra bort sig om de gjorde fel. Det var dock därför vi var där, för att lära oss, tyckte jag. Man ser nog mera fånig ut om man inte lär sig i skolan och sedan får ett jobb och står där som ett fån. Lite tror jag dock, att det beror på att många av oss tror att totalstationen är nåt som naturvetare och datasnillen fattar, men vi ”humanister” helst ska hålla oss borta ifrån.

  7. arkland skriver:

    Christina: Totalstationer, eller ”totte” som de tydligen kallas i Norrland, är nog nästan intill nödvändigt att ha litet koll på om man tänkt sig nån sorts fältarkeologisk karriär… Sen har vi ju det här med GIS också…

  8. Christina skriver:

    Mmm, det stämmer. Jag bor i Canada just nu, och här kör man inte med digitala totalstationer, som vi gjorde på Ajvide. Här måste allt räknas per skalle, liksom, d v s att totalstationen inte har alla tjusiga knappar att trycka på, utan bara fungerar som ett glorifierat gevärsikte. Sedan får man räkan ut allt med matte. Då är det en klar fördel om man har lärt sig just sådan matte!
    GIS kurserna kostar skjortan att ta, men sedan, när man är utexaminerad, finns det inte en jäkel i den här halvan av vårat enorma land, som faktiskt använder tekniken. Det är väl för dyra manixer för små privata företag att köpa, kan tänkas. Jag tycker att GIS och sånnt’ är spännande och ger nya inkörsportar, men jag tror fortfarande, att många är rädda för ny teknik. Om den sedan kostar apa blir det inte lätt att övertyga ”etablissemanget” om att ”vi behöver x-manix”.

  9. Lars Lundqvist skriver:

    Jag tror att vi är ganska långt framme med totalstationer och GIS-användningen inom arkeologin i Sverige. Alla är inte användare men alla stora plus de teknik-orädda mindre firmorna flänger runt med både totte och GPS.

  10. BrandLager skriver:

    Själv har jag en förkärlek för de där små söta koordinatpinnarna.

    Ang. totalstationer så vore det omöjligt och väldigt opraktiskt att förlita sig på totalstationen vid fasen då man gör en planritning av stenpackningen i en grav, att försöka avväga samtliga stenar i packningen skulle ju ta oerhört lång tid eftersom man måste göra minst tre inmätningar av varje sten. Och i slutändan återges inte stenarnas exakta former…

  11. Ulf skriver:

    Varför rita något om du kan ta lodbilder som georefereras så att de integreras med inmätningar från en totalstation? Blir något sannare bara för att det är ritat?

  12. BrandLager skriver:

    Uffe, går det verkligen att göra så?

    mvh/ en som ska gräva på Lovö i maj!

  13. Lars Lundqvist skriver:

    Totte och digitalkameran invaderar Lovö?? BrandLager; det är nog OK att ta med koordinatpinnarna. Man kan ju använda dom för att spela kubb med!! Eller som ved när ni grillar 😉

  14. BrandLager skriver:

    Visst kan man tycka att det är onödigt med en planritning utöver lodfotona (men jag måste tillägga att jag också var skeptisk till planritningarna till en början, all tid och jobb som läggs ner kunde användas till en massa andra saker)… men planritningen visade sig vara oumbärlig för oss när vi renritade profilplanen. Det var en sten på lodfotot som inte överensstämde med placeringen på profilplanen. Så vi gick tillbaka till planritningen och hittade den till slut.

    Lars: japp!

    Du ska veta att Bo Petré, ledare för Lovöprojektet, även han är frälst på det här med koordinatpinneritualen. Under två introduktionsföreläsningar, sammanlagt sex timmar, användes ca fyra av dem för att grundligt gå igenom koordinatsystemet, hur man bl.a. sätter upp ett eget koordinatnät i anläggningen, och t.o.m. vilken typ av träslag pinnarna är gjorda av!

  15. Ulf skriver:

    Jag måste erkänna en sak. Jag tyckte det alltid var kul att rita stenpackningar när jag höll på med det där arkeologiska. Det kändes så vetenskapligt på något sätt och dessutom tror jag att jag såg stilig ut med ritbrädan i ena handen och en penna i andra. Lite som en konstnär (men jag gjorde nog mest andra tavlor). Och så fick man spänna snören och måttband kring sin grävplats – det såg himla vetenskapligt ut.

    Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att rita för hand även idag när det är komplext som ett komplement till det inmätta. Jag skulle emellertid rita med högre upplösning (finare koordinatsystem utsatt med t-statienen) än vad som var brukligt förr. Det är nämligen svårt att sammanjämka dokumentation av olika kvalitéer.

    /Ulf

  16. arkland skriver:

    BrandLager: Vilken typ av träslag använder man för koordinatpinnarna i Lovöprojektet?
    Ulf: Jag håller med om att det var en särskild känsla att stå där med ritbrädan, 3-4 tumstockar, ett par 25 metersmåttband att snava på och var man på professors-aspiranthumör kunde man ju klämma till med en ritram. En kul grej på en grävning var en kollega som var litet extra kreativ. Började längst till vänster på en gravprofil men ritade från höger, alltså allt blev spegelvänt! Tur att ritfilmen var genomskinlig… Kollegan har en framträdande plats i arkeologin idag. Ett tips till alla som vill komma upp sig!

  17. Ulf skriver:

    Avdelningen för grävningsanekdoter: En praktikant på en grävning (nu framstående forskare) valde att, utan att meddela detta, ha två olika skalor när han ritade profiler: 1:20 vertikalt och 1:50 horisontalt. Stolphålen såg då lite mer mäktiga ut då…

  18. arkland skriver:

    Ulf, det är tydligt att det finns ett samband mellan nyskapande dokumentionstekniker och framgång i branschen. Men vi kan inte vara helt säkra på det. Jag har nämligen trovärdiga uppgifter om en arkeolog som spände upp profilsnöret melln två 4 tumsspikar, avvägde desamma, för att sedan rita profilen på käpphål, 2-5 cm breda. Denne arkeolog har inte blivit nåt riktigt fint, i vart fall inte ännu.

  19. BrandLager skriver:

    Arkland, jag vet inte om jag får säga det… det är hemligstämplat. 😉

  20. arkland skriver:

    Kork? 🙂

  21. BrandLager skriver:

    En bild, bara för er. Tagen på Lovö, idag.

    🙂

  22. Claes skriver:

    Ännu i början av 1990-talet ansågs det där med datorer vara en onödig lyx på Lödöse museum. Museets vänförening samlade dock ihop pengar så att personalen fick tillgång till EN dator… Detta var 1992, inte så länge sedan…

    För övrigt anser jag att det koordinatsatta lodfotot överträffar alla handritade plandokumentationer jag sett.

    C

  23. Lars Lundqvist skriver:

    BrandLager: Härlig retrokänsla i den bilden!!

    Claes: Jag kommer ihåg det där med insamlingen till behövande människor på Lödöse Museum!. Man minns Ines Uusmans ”Det här med internet är bara en fluga”. Ja, jösses så det kan bli!

  24. BeeWee skriver:

    [URL=http://img405.imageshack.us/my.php?image=topometerad9.jpg][IMG]http://img405.imageshack.us/img405/9529/topometerad9.th.jpg[/IMG][/URL]

    Vi snackar riktiga UFO’n… Forsandmoen (Norge) 1983.

  25. BeeWee skriver:

    [URL=http://img405.imageshack.us/my.php?image=topometerad9.jpg][IMG]http://img405.imageshack.us/img405/9529/topometerad9.th.jpg[/IMG][/URL]

  26. BeeWee skriver:

    Vi snackar riktiga UFO’n…Forsandmoen (Norge) 1983.

  27. Lars Lundqvist skriver:

    BeeWee: Vem är UFO-operatören? För det kan väl inte vara du, Du var väl inte född 1983!?

  28. BeeWee skriver:

    Operatören hette Ove Hemmendorff, och hans assistent Bera Moseng. Bilden togs av Trond Löken och i bakgrunden skymtar en dansk arkeolog vars namn har försvunnit ut i glömskan. Själv satt jag väl och grävde i något annat hörn…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Senaste kommentarer

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier
Flickr Photos
Instagram
Jump, Jesper, jump! Stig. #photographer Visby
Tidgare inlägg
%d bloggare gillar detta: