Den som väntar på nåt…

… gott kan sluta läsa ögonaböj. Sommarn är slut och det som väntar oss alla – ingen undantagen – är snörök!!

Bilden föreställer snörök i Slaka, ca 1971. På den tiden rök snön ofta. Och rejält. Bilden är ett av skanningsfynden. Den sticker ut genom sin extrema dysterhet: 70-talskornighet, taskigt exponerad och ojämnt framkallad. Härligt!

Ständigt denna domarring

Hur man än vrider och vänder så kommer jag ständigt tillbaka till världens största domarring i Slaka – raä 69:1. När jag var en liten pilt brukades åkern där domarringen ligger. Men sedan några år ligger åkern i träda och 1995 ryckte Slaka hembygdsförening ut för att få stil på fornisen ifråga. Med hjälp av en John Deere 1640 och stadiga händer och ryggar åkte odlingssten och sly bort. Då trädde domarringen fram i all sin prakt. Står vi inte inför ett monument som borde kvala in som Fjärde storstadsregionens första världsarv?

Domarringen är synlig i Google Earth… och i Eniro! (Tack till Gert Franzén för Eniro-tipset!)

Kartpoesi

Det är nåt visst med gamla kartor, eller hur? Inte minst om de avbildar en trakt som man känner till ganska bra. Då river tidsmaskinen igång med ett ryck. En tolkning och i viss mån förtydligande innebär den process som kallas för kartkalkering. En gammal karta ritas av med en ny, modern karta som bakgrund. Felen i den gamla kartan rättas till efter den moderna och både stora strukturer och detaljer kan jämföras med hur landskapet ser ut idag. Vad finns kvar? Vad har försvunnit? Varför ser det gamla landskapet ut som det gör på kartan? Bifogad karta över Slaka är ett bra exempel på förändringar och sega strukturer. Namnet till trots har det faktiskt hänt saker i Slaka! Kartkalken har Bettan på RAÄ UV Mitt gjort och jag tänkte återge litet av vad hon skrev i medföljande brev:

Jag var verkligen tvungen att städa skriv- & ritbord: och hittade den här och sen var jag bara tvungen att ta fram bläckpennor & öronlappsstereo och glömma omvärlden en stund. Så skönt! Jag är litet fascinerad av det här området, med vägarna som flyter ihop, häradsjorden med eget namn, ”Slaka backe” med de tio kronotomterna, och så den fantastiska ”trädgården” vid prästgården med 200 (!) körsbärsträd. Vilken vårsyn!

Sedan finns en massa saker att säga utöver det. Galgen var Hanekinds härads avrättningsplats, kallad Galgbacken när jag var liten. Där körde vi motorkross med våra cyklar. Strax öster om kartans mitt finns en cirkel i en åker. Sannolikt den i Slaka världsberömda domarringen. Mer spännande: Längst ner i vänsra hörnet finns en runstensliknade häll, och på kartoriginalet står det ”Runnsten”. Ingen runsten reggad där… Jag har här försökt att rekonstruera och ge en bild av området runt kyrkan och söder därom som en ganska anmärkningsvärt område. På kartan framstår onekligen platsen som en kommunikativ nod. Storgård under järnålder?

Jag växte upp mellan våtmarken och galgbacken. Det kanske förklarar ett och ett annat…