Mr Bronze Age

Det är nog en del som märkt att jag ägnat en hel del uppmärksamhet åt Lennart Lundborg. Och nu är det dags igen. 35 år efter del 1 kommer nu del 2 av ”Undersökningar av bronsåldershögar och bronsåldersgravar i södra Halland”. I den fångar Lennart upp resultaten av utgrävningar som utförts under åren 1971 – 2001. Ett 50 tal-gravar behandlas, alla i Halmstad och Laholms kommuner med undantag av en i Hylte kommun.

Bland annat kan man läsa om ”Ivars kulle” som RAÄ:s fornminnesinventerare ifrågasatte om det verkligen var en fornlämning. En provundersökning resulterade i ett antal gravar, bland annat en förmultnad ekkistegrav och högen var en skapligt stor sådan, 40 meter i diameter och 5 m hög. Slutligen kan nämna författarens intresse för biografi som tar sig uttryck i korta beskrivningar av de inblandade arkeologernas gärningar. Eller som Lennart själv formulerar det:

”Vid de arkeologiska undersökningarna spelar individens kunskaper och iakttagelseförmåga en stor roll i skapandet, vilket framgår när man läser de olika grävningsrapporterna och publikationerna. Biografisk information kan vara värdefull vid våra tolkningar av det som rapporteras.”

(Boken är utgiven av Hallands länsmuseer, Halmstad 2007)

Bästa svaret?

Okej: Alla fältarkeologer har fått den här frågan. Och efter den ställts förtielva gånger samma dag så har det väl hänt att svaren blivit litet svajiga. Eller?

Jag har fått berättat för mig att en arkeolog vid ett tillfälle svarat att man hittat en landningsbana för kycklingar, någon annan att det var en löparbana för höns. Det är ju naturligtvis vare sig särskilt snällt eller lämpligt men ibland så tryter tålamodet.

När vi höll på med utgrävningarna i Årnäs (Aranäsborgen, den litteräre figuren Arn Magnussons barndomshem) fick vi dagligen frågan av tillresta Arn-turister var någonstans Arn hade bott. Vi försökte ihärdigt med att förklara att han bodde mellan allas våra öron. Men det svaret var det ingen som riktigt accepterade. Reaktionen var istället ofta en ny fråga: ”Men var bodde Arn på riktigt?” Ja jösses, då var det bra nära man tog en tur på hönsens löparbana…

Har du något exempel på ett av dessa avsnoppande svar som du vill dela med dig till oss andra?

(Tack till Lennart Lundborg för en inspirerande teckning). 

Fototornet och dynamiten

En del av er har kanske undrat litet över den brutalitet som framskymtade i den serie som Lennart Lundborg tecknade år 1958 och som jag visat här under december (tack Lennart). Det var just det här med dynamiten, varför förknippade Lennart den med arkeologiska utgrävningar? Jag fick ett brev från Lennart som skriver som följer:

Det gick ju litet brutalare till på de arkeologiska undersökningarna på fototornets tid. Vi sprängde stubbar för att fotografierna skulle bli bättre. För arbetarna blev detta ett avbrott i det monotona grävandet – hela gravfält skulle ju friläggas innan vi öppnade ”fyndgömmorna”. ”Dynamiten” skulle jag idag emellertid inte rekommendera.”

Så vitt jag vet är dynamitanvändningen inom arkeologin ganska ovanlig nuförtiden… även om jag måste erkänna att jag vid några tillfällen gärna hade rivit av ett par rejäla salvor. Lennart vittnar också om att den fältarkeologiska foto-estetiken frodades redan på 1950-talet. Vad gör man inte för en fin bild på sina mörkfärgningar, träpinnar och framrensade stenar? Kanske någon är sugen att testa dynamit för att få en riktigt fin bild nästa gång det är dags!?

Brutalarkeologi #4

Brutalarkeologi #3

Brutalarkeologi #2