
Ni kanske minns Mr Grey och de dramatiska händelser som utspann sig i botaniska i våras. Nu har jag inte sett kräket på ett tag. Förrän i lördags. Då hittade jag honom, och befann sig vara i god form.


Ni kanske minns Mr Grey och de dramatiska händelser som utspann sig i botaniska i våras. Nu har jag inte sett kräket på ett tag. Förrän i lördags. Då hittade jag honom, och befann sig vara i god form.

Lördagmorgon och perfekt väder för promenad. Kastar en blick upp mot ett av sadeltornen. Allt som vanligt.... eller?

Nej, det var nåt konstigt. I gluggen satt nämligen den här fluffiga katten. Med skapligt bra koll på läget.

Det lilla kräket tog uppgiften på fullaste allvar. Slösade inte på blickarna åt mitt håll...

... men till slut kastade den en blick och undrade: "Vem katten glor du på...?" Då gick jag hem och bryggde min morgonkopp kaffe...


Läsare av denna informationskanal kanske drar sig till minnes den dramatiska berättelsen om reservoarkatterna Mr Big och Mr Grey. Träffade Mr Big igår kväll som framförde en hälsning om en glad påsk och en kort fredag.


Tack och lov så börjar det bli klimat för att kunna sitta ute och njuta av frisk luft, och rent av litet sol ibland. Ett bra ställe att besöka för detta ändamål är Botaniska trädgården. I vart fall så här års. Förutom sporadiska tvåbenta besökare finns även några katter. Har blivit kompis med en grå katt som går under namnet Mr Grey (”misster” Grey, fattar ni…). Han brukar komma fram, sätta sig i knät, ta igen sig en stund och förväntar sig under tiden att bli kliade litet under hakan och på huvudet.

Första gången jag träffade Mr Grey trodde jag inte alls vi skulle bli kompisar. Han såg väldigt bister ut. Blängde och såg bara sur ut. Med tiden visade det sig att det det bara var frågan om attityd. Bakom den grå pälsen dolde sig en riktigt fin katt.
Men nu är det som så att det är litet spänt just i dessa dagar. Kattherrarna har fullt upp med att upprätta en bra hackordning. Så här kan det gå till:

Mr Grey sätter sig ner för att snygga till sig.

Plötsligt smyger Mr Big, kvarterets okrönte kung, fram ur buskarna. Ett spänt läge infinner sig.

Mr Big, som är Katkwendo-specialist, visar att han menar allvar. Mr Grey anar att hans sillar snart är stekta.

Det dröjer bara sekunder och innan man hinner säga "skogskatt" har Mr Big genomfört ett klassiskt frontalanfall med höjd svans - en sk Wing Chun, som på forn-kantonesiska betyder "frontalanfall med höjd svans".

Mr Grey inser allvaret, lägger sig ner, visar att han har god tandhygien. Mr Big nöjer sig med det. Vänder om och går ner för att titta till vintergäcken.

Efter Mr Bigs häftiga utfall är ordningen i Botaniska återställd. Mr Grey tycker, trots rådande omständigheter, att det mesta är rätt ok.
Någon påstod att det är helt dött i Visby under vinter… jösses, då har ni inte sett hur det går till i Botaniska…

I morse travade en grävling förbi utanför fönstret. Hann inte plåta fanskapet, som limmade iväg som en skållad iller in i gräset och skogen. Sen satt jag och funderade över vilket privilegium det är att bo på bonnavischan. Man ser ständigt en mängd olika kryp dyka upp runt huset. Så jag tänkte nu göra en sammanställning av vad vi sett i sommar (några bildrepriser….). Ekorrarna i eken alldeles utanför mitt fönster har varit mest underhållande:








Katten Findus kom plötsligt fram, lade sig till rätta för att sola sin bleka mage.