Arkiv
Karriärsmiss
Har nu hållit på ett tag med att få styr på alla gamla bilder som ligger slafsigt kringspridda i diverse pappkartonger. Och nu när vi ändå är inne på nostalgispåret så tänkte jag ta tillfället i akt att nämna något om min korta karriär som revolverman. Det kan ju dessutom passa nu när Stina tycker att bloggen började softa till sig (eller var det tvärtom?). Det var i den amerikanska mellanvästern som denna utflykt i samhällets utkanter utspelade sig.
Ynglingarna på bilderna, till vardags åkandes runt på Harley-hojar, var vänliga och lånade ut en av sina Magnum-revolvrar. Och övervakade prov-skjutningen. Eftersom jag inte lyckades träffa en liten tunna på 20 meter så menade man från expertishåll att jag inte att så mycket att hämta som hitman. Det var nämligen ett sjuh-s tryck i revolvern. Så det blev ett naturligt steg att åka hem, vattenkamma sig, söka in på universitet, studera och bli en forskarstreber i grävkläder istället. Det smäller rätt högt det med! Eller nåt. Not.
Skitjobbigt
Nu börjar den mörka, kalla och blöta grävperioden – Alla arkeologers skitiga helvete. Blev påmind nu i helgen när jag åkte förbi en utgrävning här i utkanten av Limpan. Schakten var fyllda med vatten, gegga, sörjigt och – sorgligt. Litet av en förgård till första världskrigets Flandern. Dagens arkeologers elände dämpas nog ändå en smula tack vare att fältarkeologer sedan en tid räknas till människosläktet. Och har därmed rätt till skapliga fältkläder. Bilden ovan visar en fas i utvecklingen. Allt fler förunnades adekvata arbetskläder men ofta rörde det sig om begagnat och hop-plock. Och det var mången arkeolog – likt ynglingen på bilden ovan – som stannade upp och funderade på vad de egentligen höll på med: ”Varför skolar jag inte om mig till ekonom eller jurist och gräver i Italien på sommarsemestern istället?” (På diabilden har jag skrivit ”Arbetsbild”, en beteckning som jag kanske borde ändra…).
Flickr Photos
|
Senaste kommentarer