Röse och ris

Här är ännu en stenbunke som ligger och skräpar i en ekbacke hemmavid. Denna gång ett röse, ganska fint… Det är bara att de här låga rösena gör sig ju inte så bra på bild, men vem bryr sig!?

Höst i trädgården # 4

Årets vedskörd är på tork. Just den här vedklabben kommer tidigast att brinna upp vinter 2009-2010. Tanken svindlar när man tänker den…

Höst i trädgården # 3

Ett av höstjobben i trädgården är ett riktigt skitgöra. Ett lass med brunnen kodynga ska ut i rabatter och land. Litet småsegt ska sägas. Å andra sidan känner man sig ganska duktig, efteråt. Ingen NPK här inte!

Höst i trädgården # 2

Tecknen på att växtsäsongen går mot sitt slut är tydliga. Till och med de litet mer motspänstiga växterna hänger med huvudet. Och de ”igelkottslika” har gått i ide.

Höst i trädgården # 1

Löven klamrar sig kvar och håller färgen uppe på landskapet. Höstastrarna gör sitt till. Snart kommer väl stormen – sen är det mest grått… Herr Muntergök har nu sagt sitt…

Stenkul? Nä.

Stenåldersforskningen har fullständigt urartat här i socknen. Jag och Ulf A bestämde oss förra helgen att det var läge att styra upp situationen. Så vi drog på oss stövlarna, stenflisebrillorna och marsch ut på spaning.

Ulf visade sig snart inte vara mycket till hjälp, i vart fall vad gäller stenflisorna. Det visade sig att han istället gick och spanade på fåglar – ornitolog, typ. Men jag, en gammal stenspanare, behövde bara några minuter för att få napp. Två stenflisor. En vit och litet brunaktig. Den vita stenbiten har en retuscherad egg. Grejerna låg på en kulle intill Stångåns strand, i den övre delen av ett forntida vattenfall. Men det var rätt gäggigt, och trots att det fanns fler vita stenbitar gav vi snart upp, totalt uttråkade. Som service och för att tillfredsställa alla med läggning åt stenåldershållet kan jag meddela att platsen ligger runt 75 meter över havet. För er andra som sluppit stenåldersträsket så är den bruna stenflisan av flinta, den andra kvarts. Flintabiten är invandrad.

Tillägg: Här ligger fyndplatsen.