Tidigare i veckan trotsade jag och dottern det dåliga vädret och tog bussen från Luxemburg Centralstation till den amerikanska krigskyrkogården, Luxembourg American Cemetery and Memorial, belägen i utkanten av staden.

En fantastisk vacker plats omgiven av bokskog, men samtidigt blev vi ganska betryckta. Fem tusen gravar är många. Väldigt många. Det abstrakta talet 5000 (döda) blev plötsligt gripbart.

Vi promenerade runt ett tag och jag tog några bilder, bland annat på några gravstenar. En av dessa hade rests över en judisk man – Hyman H Stein -  som dödades under Ardenneroffensiven. En googling gav än mer information, och en liten berättelse med en djupare personlig innebörd:

Dear Uncle Hymen, You died
a year before I was born, and
have pursued me all my life.
You were killed while attacking
a German bunker in the Ardennes,
the Battle of the Bulge. You were
wounded twice before.
While still recovering, you
went back to be with your men.
I found in my attic the box
with your medals and the flag of your burial.

  by  arkland_swe 

En annan person som ligger begravd här är mer känd, närmare bestämt general George Patton. Till skillnad från Hyman dog han av skadorna efter en  bilolycka i Heidelberg, ett halvår efter krigsslutet.

  by  arkland_swe 

Idag är det 6 år sedan jag började blogga på arkland.wordpress.com. Jag hade tidigare gjort några tester med andra verktyg men arkland blev det första, skarpa försöket.

Egentligen var bloggandet här ett test för att förstå hur wordpress.com fungerade som verktyg. Vet inte riktigt vad som hände med bilden i det första inlägget. Antagligen raderade jag det av misstag. Blogginlägg nummer två gick bättre.

Boken handlar om bronsåldern i Misterhult i Småland. Jag skrev.

Förra veckan beslutade EU att drastiskt skära ner budgeten för  CEF – the Connecting Europe Facility. Syftet med dessa medel är att:

promote growth, jobs and competitiveness through targeted infrastructure investment at European level. It will support the roll-out of high-performing, sustainable and joined-up trans-European networks in the fields of transport, energy, and broadband & digital services.

EU-kommisionären Neelie Kroes – ansvarig för digitala frågor – är bekymrad över de minskade EU-anslagen till CEF. Och det kan det finnas anledning att vara. Av ursprungligen €50 miljarderna – varav €9.2 miljarder avsatts för bredband och digitala tjänster – återstår nu €29,3 miljarder respektive  €1 miljard.

Nedskärningarna kan även påverka det arbete som idag sker inom Europeana-samverkan i Europa. Jill Cousins – chef för Europeanastiftelsen – skrev igår i ett mejl till Europeana-nätverket:

We need to defend the position of Europeana and the ecosystem very heavily over the coming weeks as there are many other core services, who will be doing the same. [..]30 million euro [...] is the current amount spent by the EU on Europeana and all the related projects from EAGLE and EU Screen, to APex and DM2E etc.  We need to battle hard to keep this money available for the period 2015 to 2020. Without it, much of the hard-work we have all put in will be wasted. It is really in danger of being lost. It is particularly important that the Cultural Heritage institutions themselves are seen to support this action.

Svenska institutioner har överlag inte haft särskilt stort fokus på Europeana-arbetet. För många andra aktörer i Europa – med långt sämre finansieringsmöjligheter och ny(om-)bildade stater – är allt stöd av stor betydelse för att bygga samhällen på demokratisk grund.

För arbetet inom på Riksantikvarieämbetet – och framförallt för regeringsuppdraget ”K-samsök”  (SOCH) – har Europeana haft stor betydelse. Framförallt gäller det teknisk standardisering men även som stöd för att driva på omställningen från analoga tänke- och arbetssätt  och en anpassning till en ny, digital verklighet. Här kan framförallt Europeanas arbete kring en digital kulturarvsallmänning stor betydelse. En sådan allmänning borde rimligen kunna vara målet att kraftsamla kring även för kultur(arv) i Sverige.

Vad Europeana åstadkommit under fyra år – och vad som nu är hotat – framgår tydligt av Jill Cousins beskrivning:

Europeana is the most visible representation of the diversity of European cultural heritage online – a network and ecosystem with a successful portal, subsidiary websites, widgets and APIs, delivering reusable data to education and tourism.  It has gained support from all Member States and participating institutions.  After four years of innovative work since its launch at the end of 2008, Europeana now gives access to a European treasury of 26 million books, pictures, films, maps, archival records, museum objects and sound recordings from over 2,200 of Europe’s museums, libraries and archives. By 2025, Europeana aims to open up access to Europe’s entire digitised cultural heritage, making an active contribution to delivering the objectives of the Digital Agenda for Europe.

A core purpose of Europeana is to work with SMEs (small and medium-sized enterprises) and the creative industries, promoting the use of digitised cultural heritage data as a resource for tourism, education and sectors of the software industry like animation, games and mobile apps. Member States have made large investments in digitisation projects in order to seed opportunities for growth in this crucial digital sector. In doing so, they have also contributed to the powerful impulse to make Europe’s collective memory accessible in digital form.  The potential for return on this investment is greatly increased by Europeana’s position as a core service platform and generic services provider for the whole European community.

We strongly advocate support for Europeana because of the significant value it has demonstrated. Europe’s cultural heritage is the focus of global attention; in distributing it in digital form, Europeana is considered a leader across the world. Its technology, for example, underpins the Digital Public Library of America, led by Harvard University Library, and the South Korean Copyright Agency has recently signed a Memorandum of Understanding.

We are concerned that this international advantage is in danger of being lost. Europeana is a catalyst for change and has created a truly open resource based on open software, owned by the European citizen, providing conditions for interoperability and innovative partnerships between cultural heritage and creative enterprise across Europe and beyond.

Så frågan är nu: är Europeana värt att försvara? Eller kan Sverige tillsammans med andra länder uppnå samma mål fast utan Europeana och tillhörande ekosystem? Eller är det kanske bättre att verka för att de centraliserade medlen delas ut och institutionerna löser detta själva – genom att samverka?

http://www.flickr.com/photos/swedish_heritage_board/8487844655/in/photostream/

Länk till filen på Flickr Commons

”The ship Saint Olav at anchor in the roadstead at Reykjavik. Location: Reykjavík, Iceland, Ísland.  Photograph by: Berit Wallenberg  Date:  01.07.1930 Länk till Kulturmiljöbild, RAÄ: kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image.html?id=16001000121324

Jag är barnsligt förtjust i det här att hitta relaterad information. Bilden ovan finns på Flickr Commons och på Kulturmiljöbild, RAÄ.

Litet sökande visade att även Library of Congress har laddat upp en bild på ”Olav Hellig”, tagen 15-20 år tidigare i USA(?):

http://www.flickr.com/photos/library_of_congress/7020755137/

Fortsatt sökning på Flickr resulterade i den här bilden. Och ett sök i Kringla.nu gav ytterligare en bild, denna från Stockholm. Olav Hellig nämns också 1916 i dagstidningen Kalmar i samband med att brittiska flottan beslagtagit svensk post från fartyget. Litet mer googlande leder till den här – milt uttryckt – detaljerade sidan om fartyget.

Tänk vad fint det hade varit om det gick att länka ihop den här informationen. På ett bestående sätt….

”Indelning [i gamla och nya medier är] förlegad, eftersom digitalt och socialt måste genomsyra alla kanaler.”

Jag ska direkt erkänna att jag är långt ifrån expert på kommunikation. (Jag är arkeolog).

Trots det har jag haft förmånen att föreläsa för  kommunikatörer vid ganska många tillfällen. Det har då handlat om att berätta om erfarenheter av att öppna upp kommunikation och information i ett myndighetssammanhang. Och efterfrågan på erfarenheter var tills för ett par år sedan stort. Verksamma inom kommunikationsområdet hade att förhålla sig till en (inte längre särskilt) ny situation. De också! Man glömmer lätt bort att förändringarna inom media påverkar alla.

Och det är inte alltid lätt att hitta och definiera en ny roll när spelreglerna har skrivits om. Då kan kanske den här  bloggposten om framtidens kommunikationsavdelning -  skriven av Pontus Vinderos – vara inspiration för en diskussion.

Uppdaterat 22 februari 2013: Henrik Summanen påpekade att modellen här har beröringspunkter kring Ambjörn Naeves tankar kring den omformuleringen som sker genom internet.

Ja, det heter så. På Snäck. Inte i Snäck.

Säger man ”i Snäck” får man snabbt reda på att det är fel, fel, fel…

Jag har dålig koll på vad som är vad här. Men mot norr finns Visby Strandby med Badviken. Nedanför där jag bor ligger Snäckgärdsbaden. Det ursprungliga Snäck kan ha legat vid Badviken men även Gustavsvik har nämnts som ett tänkbart läge.  Mer om det nedan.

Snäck  ja.

Det har antagligen inget med blötdjur att göra med utan med båtar. Gamla båtar, från vikingatid, alltså båtar som fanns för över 1000 år sedan. Man antar att det skulle röra sig om ett mindre krigsskepp. Så rimligen måste det funnits en bosättning någonstans i krokarna där det höll till en tämligen aggressiv befolkning. Och visst finns det spår av den sortens typer i grannskapet. Bara 500 meter norrut från där jag bor finns en ”stugby” bestående av franska plastbaracker. De ligger vid en ganska okej sandstrand med tillhörande lekplats och minigolfbana. När arkeologer grävde ut platserna för de senare fann de spår av en bosättning och gravar från vendeltid-vikingatid (550 – 1050 e Kr). Det finns även en del synliga spår efter vikingatidsmänniskor i stugbyns norra del. Där finns några gravar, som idag syns som låga stensamlingar. Senare har även en fosfatkartering genomförts som stödjer idén om en stor bosättning här.

Det kan vara rätt bra att känna till om man får för sig att semestra där. Man bor på samma ställe där det under 500 år funnits rätt krigiska gutar.

Uppdaterat: Här finns en liten text och bilder som vittnar om det massiva badlivet vid Snäck, när det begav sig!

[Tilläggas kan att det var just här som amfibiebataljonen gick iland för att slå ut de ryssar som ockuperat Visby flygplats i Lars Wilderängs bok "Midvintermörker"]

Strax söder om Visby stugby finns ett skogsparti med en brant kalkstensklippa som kallas för Korpklint. Här ligger Snäckviken och tidigare fanns här en badortsmiljö – Snäckgärdsbaden. Av det forna badparadiset finns i stort sett inget kvar utan området har utvecklats till ett bostadsområde. Här bor jag.

I södra delen av Snäckviken finns Flundreviken som idag en liten småbåtshamn som skyddas av en delvis naturlig pir.

Nu på vintern är detta väldigt stillsamma ställen. Det är rätt skönt att promenera här, ingen trängsel, gått om övervintrande fåglar och ganska fint.

Jag tog en promenad där idag. Och jag tog några bilder.

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

Jag gillar verkligen konceptet med att våga släppa kontrollen. Att lita på att människor i första hand vill göra gott. Som Visit Sweden skrev i juni 2012:

Den ocensurerade öppenheten och modet att släppa kontrollen har skapat stor uppmärksamhet på Twitter. Men också nyhetsinslag i CNN, BBC och Fox News, artiklar i Boing Boing, Mashable, Al Jazeera, Washington Post och Vogue Italia tillsammans med artiklar av Reuters och AP har spridit nyheten över världen. Hittills har initiativet nått människor i över 120 länder och startat rörelsen ”Rotation Curation” http://sv.wikipedia.org/wiki/Rotation_Curation.

Huvudstrategin i detta projekt är att en enstaka röst inte kan representera hela Sverige och beskriva vad Sverige och svenskarna står för. Sveriges rika och diversifierade kultur kan genom Twitterkontot förmedlas på ett personligt sätt till en stor internationell målgrupp och skapa en genuin dialog.

”Min” vecka inföll direkt efter Almedalsveckan – 9-16 juli 2012 – vilket innebar att det där med förberedelser inte var nåt att tänka på. Jag bestämde mig – precis som tankarna med konceptet – att vara den jag är. Tråkig, kul eller bara vanligt vardaglig. Så blev det.

Ett par månader efter min @sweden-vecka hörde så Visit Sweden av sig för att samla alla dittillsvarande curators att samlas för en utvärdering och workshop kring fortsättningen av kampanjen – #swedentweetup. Det skedde den 12 oktober på Artipelag i Stockholms skärgård. Det var otroligt kul att träffa de personer som man blivit bekant med via twitter. Särskilt spännande var det att höra om @kwasbeb och @hejsonja twitter/mediabävningar. Och som vanligt kul att träffa @jocke och @selanna (de enda jag träffat tidigare) och alla nya bekantskaper som @forsnillad, @mandalaya och alla andra. Pöss på er!

Hur som: Jag  har samlat ihop några foton från tweetupen (hela setet finns här):

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

Ja, och sen finns det en ganska tråkig film också.

- Nåt om hattar, hahaha.

Nu stannade det inte där. In kom Jonas ”Jävla Skitsystem” Söderström i flödet och började ställa frågor om ”näthatt”. Sannolikt inspirerad av den ganska intensiva debatten kring ”näthat”.

Man kan väl slå fast att det vore fint om det var mer näthatt, mindre näthat. Det kan vi väl komma överens om?

Bra, då fortsätter vi här då.

Jag är inte den som bangar så här kommer en liten bildkollektion med några hattar jag mött genom åren. Det äldsta mötet är från 1985, Gissa vilket.

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  arkland_swe 

  by  Kalexanderson 

  by  arkland_swe 

Det var en ganska vilsen 16-åring som satte sig på ett flygplan på Norrköpings flygplats, för vidare resa till Köpenhamn, Rom och Nairobi med East African Airlines. Det var inte lätt, jag var inte så resvan men det fungerade uppenbarligen bra. Jag kom fram.

Litet stökigare blev det när jag kom fram till Nairobi International Airport. Grejen var att min bror – som jobbade i Kenya sedan några år – skulle hämta mig på flygplatsen. Vi hade ju gubevars skickat ett Telex (!) om flight och ankomsttid. Så där som man gjorde då. Innan webben.

Inte fan stod han där och väntade.

  by  arkland_swe 

En vilsen 16-åring irrade runt ett tag på flygplatsen. Till slut kom en färgad tjej fram och frågade om jag var herr Nilsson. På svenska. Och på östgötska. Det var onekligen ännu mer förvirrande. Jag förklarade mitt läge. Hon var snäll, tog med mig in till stan och bokade in mig på ett hotell.

  by  arkland_swe 

Ja, efter några turer redde det hela upp sig. Brodern dök upp och efter någon dag for vi från Nairobi, västerut, mot Eldoret, i den västra delen av Kenya. Vi bodde på en litet ställe som heter Iten. Senare fick jag kläm på att det är där många av de kenyanska super-löparna tränar. Tyvärr satte det inga avtryck på mitt tränande.

På vägen stannade vi över natt i Naivasha, som ligger vid Lake Nakuru. Vi för-åt på en bar den kvällen, samosas. Vilket slog ut mig i tre-fyra dagar. Väl framme i västar Kenya bodde vi ganska högt upp. Med feberfrossa i ett fuktigt betonghus, lyssnade jag på Radio Sweden där man rapporterade om rekordvärme….

Bilderna här är från den här resan. År 1975. Det är 38 år sedan. Det är länge sedan…

Uppdaterat: Bilderna här är tagen med en östtysk Praktica från 70-talets början, på Kodachrome 64, skannade i en Epson 750 Pro.

Sitter på Bromma och väntar på försenat flyg till Visby. Trött, men nöjd efter en lång men intressant och rolig dag i Stockholm.

På förmiddagen hade Riksarkivet en träff med ett gäng människor med språk/landskap/historisk läggning. Temat var att med utgångspunkt i historisk geodata diskutera samverkan kring forskningsinfrastruktur. Deltagarna – från Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och SOFI bygger databaser och e-tjänster, inte sällan mot gemensamma primärkällor. Som case visades idéerna bakom TORA-projektet som drivs på RA.
I fokus för diskussionen stod vilka grundläggande utgångspunkter ett konkret samarbete bör ha för att bli framgångsrik. Gruppen slöt upp att det bör bygga på länkade öppna data och bli del av den semantiska webben. Vidare poängterades betydelsen av en väl genomtänkt begreppsmodell.

Passar på att tacka Claesarna Gejrot och Tollin samt Olof Karsvall för en lärorik förmiddag på Riksarkivet!

Tja, det var några korta rader om det. Nu har flygavgången senarelagts ytterligare 20 minuter..

Det är väldigt kul att kollegan Henrik Summanen utsetts av regeringen att ingå i Kungliga Bibliotekets insynsråd. Jag vill gärna se det som ett erkännande för det öppenhetsarbete som vi jobbar med på RAÄ och de digitala kunskaper som Henrik har.

När jag såg Henriks kollegor i KB:s insynsråd noterade jag två saker. En är att det sitter fler medlemmar i KB:s råd än på RAÄ. Den andra är att det finns andra kompetensprofiler jämfört med RAÄ. Blev då naturligtvis litet nyfiken på hur dessa insynsråd ser ut i jämförelse med Riksarkivets.

Så här ser det ut:

Riksarkivet

(Insynsrådets roll beskrivs inte närmare på RA:s webb.)

- Professorn Åsa Bergenheim (idé- och lärdomshistoria, Umeå)
- f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt
- avdelningschefen Agneta Holmenmark (KB)
- redaktören Per Strömbäck
- journalisten Marianne Söderberg.

- ”Riksarkivarien Björn Jordell är självskriven ordförande i rådet.”

Kungliga Biblioteket

”Insynsrådets uppgifter är att utöva insyn och att ge myndighetschefen råd. Insynsrådet har inga beslutsbefogenheter. Rådet utses av regeringen.

Enligt myndighetsförordningen är Kungliga biblioteket en enrådsmyndighet med ett insynsråd. Insynsrådet fungerar som en rådgivande grupp till myndighetschefen och möjliggör också insyn i en myndighets verksamhet för såväl regeringen som för medborgaren.”

- avdelningschefen Jan-Erik Billinger, Svenska Filminstitutet
- arkivrådet Martin Bjersby, Riksarkivet
- överbibliotekarien Lars Burman, Uppsala universitet
- docenten Kristina Fjelkestam, Linköpings universitet
- länsbibliotekarien Kristina Hedberg, Länsbibliotek Sydost
- antikvarien Henrik Summanen, Riksantikvarieämbetet
- överbibliotekarien Catta Torhell, Linnéuniversitetet
- vice rektorn Astrid Söderbergh Widding, Stockholms universitet (anställs som rektor vid SU från och med 1 februari 2013)

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetets styrelse har sedan 1 januari 2008 ersatts med ett insynsråd som ska utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd.

- Ulf Boman, framtidsstrateg
- Sara Haag, creative director
- Henrik Larsson, högskoleadjunkt
- Karin O’Connor, kommunikationsdirektör

Skulle man förenkla en smula kan man säga att att RA och KB har insynsråd som karaktäriseras av forskning, kulturarv och traditionell media. Riksantikvarieämbetets insysnråd har mer prägel av världen utanför akademien och kulturarv.

Är det en tillfällighet eller är det knutet till respektive myndighets uppdrag? Någon som vet?