#Blogg100 – 6 år sedan

Idag är det 6 år sedan jag började blogga på arkland.wordpress.com. Jag hade tidigare gjort några tester med andra verktyg men arkland blev det första, skarpa försöket.

Egentligen var bloggandet här ett test för att förstå hur wordpress.com fungerade som verktyg. Vet inte riktigt vad som hände med bilden i det första inlägget. Antagligen raderade jag det av misstag. Blogginlägg nummer två gick bättre.

Boken handlar om bronsåldern i Misterhult i Småland. Jag skrev.

Spurtar i Wiki Loves Monuments 2012 – och klurar på framtiden

Bro Stajnkalm – ett röse från bronsåldern

En del får utlopp för sin tävlingslusta genom Lidingölopp, hel- och halvmaror, rundor hit och dit och gud vet vad.

Själv har jag under den senaste månaden hemfallit åt att fota för Wiki Loves Monuments. Genom att bidra med bilder på fornlämningar och byggnader stöttar jag Wikipediacommunityn med bildmaterial som kan illustrera artiklar om kulturmiljön. Ett litet strå till jättestacken Wikipedia.

En annan drivkraft är att det tillför nytta till mitt jobb. Vi är nu i full gång på Riksantikvarieämbetet med att skapa funktioner för att länka ihop Wikipedia med det material som finns i kulturarvsinstitutionernas databaser. Syftet är att digital kulturarv ska kunna användas av fler och göra större nytta än vad det gör idag.

Vi jobbar även med att lära anställda på Riksantikvarieämbetet att skapa och redigera artiklar som rör myndighetens uppdrag. Skälet till det är att Wikipedia är den viktigaste informationskällan för de allra flesta, även för professionella. Med andra ord: Det är bra mycket smartare att se till att artiklarna på Wikipedia har bra kvalitet än att pilla med informationen på egna hemsidor som ingen hittar fram till. Vi tillämpar här en modell som kallas för Wikipedian in Residence som nu funnits ett par år.

Wiki Loves Monuments-tävlingen genomförs för andra året. Förra året hade jag den stora äran att sitta med i den svenska juryn för att utse bästa bidrag från Sverige.

Så här sista, självande dagen är det uppenbart att antalet bilder från Sverige inte når upp till fjolårets nivå. Man kan fundera på varför. Kanske att förra årets uppladdningar ofta omfattade äldre bilder som folk hade på sina hårddiskar och årets i högre grad är nytaget material? Så är det för mig. De flesta bilder som jag laddat upp i år är tagna just i år.

Den internationella tävlingen – ja, det är en tävling också – är en stor succé med nära dubbelt så många bidra som i år. Vi får se om man når upp till de 320 000 bilder som behövs för att nå det målet.

Wiki loves monuments är världens största fototävling!

Tittar man på deltagarlistan för svenska Wiki Loves Monuments slås man av att det är mycket få anställda inom kulturarvet som deltar. Borde inte det kunna ingå i samhällsuppdraget att se till att institutionernas information och kunskaper om kunskaper finns där användarna finns? Vilken plats är bättre än wikipedia?

Mitt förslag är att hågade kulturarvsinstitutioner går samman och genomför en kampanj tillsammans med Wikimedia Sverige under 2013. Vilken institution blir bäst på att bidra till Wikimedia under 2013?  Kanske något för de statliga museerna, länsmuseerna, Riksförbundet Sveriges Museer, biblioteken, arkiven och kulturmiljövården att göra ett riktigt samarbete kring? Det borde inte vara omöjligt att få in åtskilliga tiotusentals bilder… Och kulturarvsaktörerna skulle få rejält cred för! (Man skulle även kunna utöka detta med flest och bäst nyskapade och uppdaterade artiklar i Wikipedia.) Samarrangera kring alla olika Kulturarvsdagar med olika innehåll och inriktning som arrangeras varje år.

Riksantikvarieämbetet och Wikimedia Sverige har tillsammans börjat lägga grunden för en öppen och transparent kontaktyta där ett fördjupat och långsiktigt samarbete kan utvecklas kring. Vi på Riksantikvarieämbetet siktar på att Wikipedia blir en av flera viktiga informationskällor för kulturmiljövården. Vi tror att det är det bästa sättet att använda de resurser vi har för att stötta kunskapsprocesser i samhället – och får mest smäll för pengarna.

Ett motargument som jag ibland hör är att Wikipediabidrag inte skänker individen och institutionen den uppmärksamhet och cred som man eftersträvar. Denna norm kommer dock att förändras i takt med att institutionernas uppdragsgivare och ledningar kommer till insikt om att kulturarvsinstitutionernas roll måste förändras. Det kommer att ske överallt, förr eller senare. Och att förverkliga outreach ger stort genomslag i media och på andra håll behöver man inte hysa några som helst tvivel om… Ett nyligen publicerat exempel på det kring Wikipedia finns här och ett relativt nytt kring ett över tre år gammal outreach-projekt finns här.

Så, vad väntar vi på?

”Vad väntar ni på? Framtiden är redan här. Och inte där utan här borta!!”

Nikke Lindqvist vs Flashback

  by  arkland_swe 

Nikke Lindqvist - på bilden ovan – har fått en helt egen tråd på en känd skvallersajt – Flashback. SEO-kriget är igång! Happy hunting!

Kan meddela alla att Nikke är en ytterst sympatisk och trevlig person. Om ni undrade.

Andra världskriget rasar på Facebook

Den här bilden rasslade runt på nätet tidigare i veckan och som litet MÖP-ig tyckte jag att den var rolig,  ett kompakt och väldigt nutidsmässigt sätt att beskriva ett historiskt skede. På ytan summariskt men Facebook-storyn kräver ganska stora kunskaper om de politiska skeenden under andra världskriget.

Skaparna har således bytt ut sociala relationer mellan individer mot internationella relationer mellan stater. Enkelt och smart.

Journalisten Anders Mildner gör en smart koppling till att använda Facebook som ett verktyg i undervisning. En grupp elever skulle kunna redovisa vilket historisk skeende som helst på detta sätt. Och göra det lustfyllt med verktyg som man kan. Att man sedan kan dela med sig av det och interagera med (teoretiskt sett) alla gör ju inte saken sämre.

Vad behövs…

… om en organisation ska bli med social media?

En organisation som vill.

En organisation som kan (alt. vill lära sig).

En idé om vilka effekter man vill uppnå.

Ett set med plattformar för interaktion (egna eller andras).

En strategi och riktlinjer för hur man som medarbetare ska använda plattformarna.

Och litet självförtroende…

Nåt mer?

Vad nu?

Jo, jag tänker göra ett försöka att starta om den här bloggen.

20 år av arkeologisk rapportskrivande sätter sina spår. Här på arkland har jag övat att försöka hitta ett mer läsligt språk, mindre av akademisk och byråkratisk mumbo jumbo. Det har också varit kul att skriva om vad som faller en in, helt efter eget huvud, med mig själv som tydlig avsändare och med adress enbart till den som vill eller orka bry sig.

Jag hade ingen avsikt att börja blogga, då 2007. Jag ville bara testa hur olika bloggverktyg funkade.  Bloggandet blev snabbt till en vana. Mina döttrar hävdade att det var en ful ovana. Det var ganska enkelt att plocka fram en bild och skriva nåt mer eller mindre tramsigt.  Tanken var förstås att försöka bjuda på mig själv, vara personlig och försöka att undvika att låtsas vara smart.

Jag har alltid gillat bild och ofta har just texterna utgått från en bild. Samtidigt har jag försökt att undvika att göra arkland till en fotoblogg. Det finns mängder av fina bildbloggar och jag (eller världen) behöver inte en till. Jag håller mig till Flickr…

När jag började fanns väldigt få bloggare inom mitt fack (kulturmiljövård, arkeologi) i Sverige. Martin Rundkvists blogg  var (och är) en förebild, genom sin blandning av personlighet, vardag, vetenskap och ibland skojiga vettlösheter. En blogg som mer speglar ett liv, än enbart en profession. Åsa M Larssons Ting & Tankar är ett annat lysande exempel, som snabbt en lysande stjärna på blogghimlen. Det jag gillar bäst med dessa är att de skriver om smått och stort och med en urskiljbar person bakom texterna.

Med tiden har allt fler inom arkeologi och kulturmiljövård börjat blogga, ibland som privatpersoner, mer ofta som en röst för verksamheten på en institution. Idag har (väl?) de flesta grävande institutioner en löpande rapportering i bloggform.

Sedan i slutet av förra året har jag inte riktigt haft lusten att blogga. Andra saker har tagit bandbredd, jobb, nytt liv på Gotland med mera. Dessutom har jag ägnat mer tid till att finnas på andra arenor som Twitter, Facebook och Flickr.

Men nu tänkte jag göra ett nytt försök. Om jag lyckas kommer nog arkland att få ett något annorlunda innehåll. Jag omvärldsbevakar inte arkeologi lika intensivt som tidigare utan mer vad som händer inom nya medier och teknik. Jag gissar att det kan bli mer av just det här. Vi får se!