Jag fick nyligen en inblick i hur mina döttrar gemensamt planerar årets julfirande. Tanken är att Oslo-dottern ska ta emot Paris-dottern under några dagar vid jul. Så här föll konversationen (MSN-chatt):
>Loundqvist säger (äldre dotter i Oslo, vegetarian, i regel stadd vid god kassa):
Siri, du måste hit
bara du jag, massa vin + glögg, janssons och veggobullar och skit
>Siri säger (yngre dotter i Paris, äter gärna kött, påstår sig ständigt vara pank):
obs kött
>Loundqvist säger:
ja du kan få kött
kan fan göra köttbullar till dig
>Siri säger:
mm ok, men jag är fett pank
jag betalade 700 euro till min hyresvärd
nu gråter plånboken
Det kom ett SMS häromdagen som gjorde mig en smula tagen. Den yngsta av döttrarna, 18 år och boendes i Paris, lät meddela att hon hade en lucka och var tillgänglig för kommunikation med sin far. Detta kalenderfönster inföll under 10 minuter, mellan 11.50 och 12.00. Detta SMS gav en insikt om hur upptagen den unga, professionella ungdomen är. Vad ska det bli av den? Är 80-talet på väg tillbaka?
Här på Gotland finns en lokal Halloween-tradition. Ett par dagar innan Allahelgonadagen tar någon i hushållet fram en kniv och en pumpa. Sen skär man till som på bilden och ställer ut den på sin farstutrapp eller på annan väl synlig plats, till båtnad för hushållsmedlemmarna, grannar och förbipasserande. Traditionen lär vara uråldrig. Det finns indikationer på att redan bronsålderns rösebyggare hängav sig åt Halloween-firande. På den tiden använde man dock kokosnötter istället för pumpor. Pumpor uppfanns nämligen först under den förromerska järnålderns senare del.
