Tänk dig formeln antal fynd X kvalitet / yta x resurser så hamnar Hebergsgrävningen garanterat på en topp-tre lista, avseende most bang for the bucks. Jag har tidigare skrivit en del om Hebergstrakten här på arkland.
Rapporten kan du ladda ner här (pdf, 1,75 MB)!
Kulturmiljö Halland har varit vänliga att framställa rapporten, vilket härmed tackas och bugas för!
Nytt bildfynd i travarna. Denna gång en massa stolphål som enkelt gick att knyppla ihop till en knappt 2000 år gammal husgrund. Litet avhyvlad av plogen i nordöstra delen, men annars i bra skick. Ett av de få tillfällen när det är riktigt kul och tacksamt att vara arkeolog: välbevarat, ganska lätt att reda ut. Lättgrävt (mo) och duktiga kollegor.
Clas pekade nyligen på en sida av arkeologbeteendet som egentligen är ganska obegripligt. Jag tänker på de fall när en entusiastisk arkeologflock lyckats plocka ihop en samling stolphålsgropar till ett ”hus”. De här stolphålen ritas naturligtvis in på en plan, för hand eller digitalt. Men det är då som de ibland släpper för en del: Skiten ska dessutom märkas ut med träpinnar, ofta vackert målade, papptallrikar eller – rakskum! Och till varje pris, i uttryckets mest bokstavliga mening, fotograferas från flyg eller från en hisskorg. Men varför? Jag själv har gjort mig skyldig till dessa dumheter vilket framgår av bifogade bilder. Ja, jag skäms. Inte minst med tanke på vad allt har kostat. Jag kan inte komma på ett enda rationellt skäl till att plåta träpinnar från luften. Kan du? Är det pedagogiskt? Ger det högre bevisvärde för att det verkligen är hus? Snygga bilder? Gör sig bra i publikationen? Hade inget annat vettigt att göra? Eller?
Fortsättningen på den dramatiska berättelsen om grävningen i Heberg följer här. Jodå, det gröna skimret var naturligtvis brons. Och i den lilla sotfläcken fanns flera bronsgrejer. Deformerade, korroderade – kort sagt i ett tillstånd som var deprimerande. Men det var inget att hänga läpp för. Där fanns också delar av en kam. Så kan det gå.
Nu är det pinsamt länge sedan som jag borde varit färdig med den här rapporten. Nu finns förutsättningarna för att plita ihop rapporten. Så risken är stor att den blir färdig ”redan” i sommar.
”Resta stenar” skrev Jacob Richardson på en karta, tillhörande en beskrivning av Halland som gavs ut på mitten av 1700-talet (1752-53). Kartan är litet förvirrande. Norr ligger nämligen till vänster i bilden. Richardson hade en antikvarisk läggning och ritade in ett gravfält med resta stenar, strax väster om Hebergs by, som ligger en bit söder om Falkenberg. Det finns inte mycket kvar av den lilla ”sten-skogen. På platsen finns idag två stenar kvar. Och man får en känsla av att de flyttas dit där de står idag. Det var här som vi 1997 fann delar av ett ryggknappspänne och en pärlspridare, från vendeltid (550 – 800 e Kr). Med ganska små medel (< 20 tkr) och en portion tur fann vi en ganska intressant arkeologisk plats. De flesta fynden är plockade i markytan, alltså inga konstiga manicker var inblandade. Här fick ögonen göra nytta, tillsammans med ett envist och systematiskt promenerande över åkern. Dennis L var den som stod för i stort sett alla lösfynden.
Ett av skälen till att jag valde att jobba med Heberg var just Richardsons karta. Gravfält med små resta stenar betyder yngre järnålder (i huvudsak vendeltid) i Halland. i fältsekdet anslöt fritidsarkeologer från Falkenberg och Göteborg samt Lena B, Dennis L, Jonny M och Pär C med flera.
Under en period 1997-98 var vi i full gång med både inventeringar och grävningar. Och de iögonfallande belv allt fler. Det började snart gå upp för oss att glas- och bergkristallpärlor jämte bronsföremålen tydde på att vi funnit rika vendeltida kvinnogravar. Att de låg uppe i markytan vittnade med plågsam tydlighet om att plogen slitit hårt på gravarna. vi misstänkte att gravgömmorna antagligen var mycket svårt skadade av plöjning, kanske helt bortsopade. På markytan syntes gvietvis inga spår efter gravöverbyggander, utöver de två resta stenarna som stod ett stycke bort. Men det är inga tvivel om att det var Richardsons gravfält som vi var på spåren. För att få grepp om hur pass illa det var ställt fick vi en slant från länsstyrelsen. En maskinschaktning visade på det gamla vanliga, typiska spår efter boplatser från bronsålder och äldre järnålder (1200 f Kr – 300 e kr). Bara på ett ställe hettade det till. Ett grönaktigt skimmer från en liten sotig fläck, delad av plogen, visade att det fanns annat här. Återkommer med fortsättning!
I ett tidigare inlägg berättade jag om ett litet projekt vid Heberg i Halland. Ett gravfält från yngre järnålder hade långsamt men säkert plöjts sönder. Pärlor och bronser kanske inte sprutade upp ur marken men en hel del fanns där! Martin R gissade rätt på ett fragment av ett ryggknappspänne. Nu ska vi se om nån kan klura ut vad det här här? Teckningen är gjord av Jonas Wikborg.
Du bläddrar i arkivet för Heberg kategorin.
|
