#blogg100 – Fornminnesmallen i Wikipedia

Det saknas ju knappast information på nätet. Men den som vill ha bra information kan ibland få problem. Det finns väldigt många källor på nätet och vilka källor ska man tro (mest) på? En sak är klar, den mest använda och bästa källan är Wikipedia.

Institutioner som den jag jobbar på – Riksantikvarieämbetet – vill att den kunskap vi själva har, och kunskap och kunskap ska komma till nytta för så många som möjligt. Ett sätt är att göra det på är att bygga upp en egen webbplats, samla ihop information och publicera den. Och hoppas på att användarna hittar dit. Men framförallt hoppas på att medarbetarna någonsin kan få tid att skapa innehållet och – inte minst underhålla den.

Ett annat sätt är att samarbeta med andra – med Wikipedia som plattform. Det var exakt det vi testade på myndigheten i höstas. Vi ville få koll på hur det fungerade när vår expertis samarbetade anonymt med andra utan att ha total kontroll och utan att få sätta sitt eget namn på arbetet. Det funkade bra. Mycket tack vare Lennart Guldbrandsson insats – myndighetens Wikipedian in Residence.

En annan sak vi gjorde var att tillsammans med wikipedianen och systemutvecklaren André Costa utveckla funktioner som underlättar att skapa faktarutor (Infoboxar) som pekar mot bland annat Fornminnen. Detta för att det ska vara enkelt att dra ut grundinformation från Riksantikvarieämbetets databas för fornminnen – Fornsök/FMIS. Ska man göra det manuellt är det en smula omständligt. Det som André gjorde var att bygga ett verktyg som automagiskt bygger koden.

Ganska smidigt! Det högsta tröskeln är att få fram fornlämningens maskin-id (”Objektid”). Det krävs litet användaren. men vi hoppas att vi kan få förvaltarna av Fornsök att förbättra den funktion som finns idag.

Halloween-pumpa

Här på Gotland finns en lokal Halloween-tradition. Ett par dagar innan Allahelgonadagen tar någon i hushållet fram en kniv och en pumpa. Sen skär man till som på bilden och ställer ut den på sin farstutrapp eller på annan väl synlig plats, till båtnad för hushållsmedlemmarna, grannar och förbipasserande. Traditionen lär vara uråldrig. Det finns indikationer på att redan bronsålderns rösebyggare hängav sig åt Halloween-firande. På den tiden använde man dock kokosnötter istället för pumpor. Pumpor uppfanns nämligen först under den förromerska järnålderns senare del.

Årets hetaste grävning!

Uti Larv socken har man i de våtaste av våtmarker hittat massor av sensationella fynd från järnåldern. Var man än sticker spaden i marken sprutar de mest sagolika föremål fram. Att upphetsningen är stor framgår av rubriken för den 15/7 från projektets hemsida. Till och med metalldetektorerna tänder till! Härligt! Fyndporr när den är som bäst!

Nya Visbyvyer

I sommar har det byggts vid ringmurens nordvästra hörn: En trappa upp till till en rekonstruerad sträcka av en väktargång som leder till tre våningar i  ett av de höga tornen som vätter mot norr, samt en våning i ett av de lägre, sjövända tornen.  Ganska trevligt. En följd är att staden har begåvats med några nya fotovinklar vilka presenteras här.  Hade förmånen att höra en pappa i 39 och ett halvt års åldern undervisa sin son i hur de medeltida kanoerna placerat högst uppe i tornet. Här finns en folkbildningsinsats att göra…

Kors i Laxare

Det kanske inte är helt obekant men även på Gotland finns en hel del fornt att åka runt och titta på. I en av öns otaliga, tvåstaviga socknar – Bunge Boge – finns det här ringkorset. Det pryder sin plats vi den gamla vägkanten, alldeles intill nuvarande landsvägen, vid den glada byn Laxare. Fornturshärföraren Anders S meddelar att stenen är rest över en på 1400-talet dräpt kvinna.

Färdigflyttat

Så var flytten över. Förra denna gången, kanske man bör tillägga… En lätt matthet och en ansats till smärtor i ett 50-tal muskler som jag inte använt seda förra flytten…Hur som helst är det trots allt ganska spännande att inreda ett nytt hem.  Igen.  Nytt denna gång är 16 kubikmeter pinaler somm legat magasinerade sedan flytten från Östergötland. Vilken tur att vi tog med utemöblerna, skottkärran, 5000 lagerhyllor och en annan massa skit som vi kan fylla vindskontoret med! Not. Dessutom baxade vi med ett alldeles för stort antal böcker varav huvuddelen fortsatt inte kommer att läsas om.  Men nu tages friska rensningstag i boktravarna. Vonnegut, Heller och mina MÖP-böcker får vara kvar. Även så de signerade Guillouvolymerna om den ystre, västgötske riddaren Arn. Men vad ska jag göra med arkeologiböckerna, i synnerhet de i folioformat med mjuka pärmar? Var det genom dessa böcker  Gud valde att straffa hysteriskt boksamlande arkeologstudenter genom att få dem att tro att de skulle bli smartare om de _köpte_böcker?