På grund av ett vrak

Det hände en litet märklig sak igår. Jag rensade ut böcker ur bokhyllan och ur en bok föll ett pressklipp. Det visade sig vara en nyhetsartikel från Göteborgsposten daterad den 12 augusti 1994 som ropade ut: ”NYTT VIKINGASSKEPP FUNNET I NOL”. ”Nytt vikingaskepp” låter ju inte så gammalt men rubrikmakaren syftade naturligtvis på Äskeskärrsskeppet som hittades på samma plats år 1933. Äskekärr 2 hittades redan året innan, 1993, av amatörarkeologerna Martin Skoglund och Glenn Öfverström. Det var efter systematiskt efterforskningar som de till slut lyckades hitta rätt. Någon utgrävning har det inte blivit. Däremot har kommunen satsat på Ale vikingagård som jag skrivit på annan plats om här på bloggen. En annan spin off är det som vi håller på med i Lid, nämligen att försöka få en bild av hur bebyggelen organiserats under yngre järnålder och medeltid.

Mer fynd av vikt från Ale #6

Niklas, Svante, Kent, Anders, Tim och Dolores, alla från Fornminnesföreningen i Göteborg, svep över de Aleska(?) fälten resulterade i flera intressanta föremål. Jag har redan visat en del av dem och nu är det dags för ett par blyföremål och ett hjärta av brons. Det senare vet jag inte riktigt vad det är, men de oxiderade blyföremålen tro jag kan vara vikter. Ett av dem skulle kunna vara en sländtrissa. Eller vad säger ni?

Vaktposter runt Skepplanda

Martin S brukar med viss envishet påpeka att Grönåns dalgång ”bevakas” av fyra fornborgar. Och det har han helt rätt i! Vid mötet mellan Grönån och Göta Älv hittar vi fornborgen Ranneberget, alldeles vid infarten till Älvängen. Samma belägenhet har fornborgen på Örnäsberget, men här på norra sidan om Grönån. Dessa två borgar flankerar mynningen till Grönåns dalgång. Tittar vi sedan mot nordöst, upp i dalgången, ser vi på knappt 10 km håll två uppkäftiga berghöjder som man omöjligen kan missa (se bilden, Rapungaberget till vänster, sett från Lid). Det vi ser är Angertuvan och Rapungaberget, var och en krönt med en fornborg, som två vakter i dalgångens slut, på gränsen in mot Risveden.

Det är i skuggan av dessa landskapliga utropstecken som vi försöker skapa oss bilder av historien. Här vill vi få grepp om de människor som på olika sätt försökte dominera och använda landskapet för allt från vardaglig försörjning till handel – och som baser för att skapa herrevälde över andra människor. Ett sätt att få reda på mer är att med tillstånd använda metallsökare. Och det har vi börjat med i Lid.

Silverbeslag (?) Ale #5

När man läste arkeologi i Lund på början av 1980-talet fick man lära sig om föremålen utifrån hela och kompletta objekt. Kort sagt: det var hårda bud… Men ute i fältvärlden är det inte så väl inrättat. Det mesta är trasigt, korroderat eller bara anonymt. Blecket på bilden har fördelen av att det är gjort i silver, litet grovt ornerat och ganska robust. Men vad i hela friden är det för något?

Bronskärl Ale #4

Det här fjärde inlägget om fynden från Ale visar på två bronsfragment som i vart fall i ett fall kommer från ett bronskärl. Mynningen är förtjockad och hålen tror jag är efter en lagning av kärlet. Det var för värdefullt för att kasta bort eller skrota och man valde att laga det istället. Liknande arrangemang finns även på täljstenskärl. Det andra fragmentet kommer från ett sfäriskt kärl(?), ornerat med ett par tunna linjer. Godset är tunnare och jämnare och man anar att det kanske är yngre. Har du några tips på paralleller, ålder etc?

Spännande fynd från Ale

Det äldsta fyndet från helgens detekteringar vid Lid är det här fragmentet av ett spänne. Vi gissade på att föremålet borde vara från tiden nån gång mellan senromersk tid fram till början av vendeltid (AD 300 – 600). Martin Rundkvist föreslår folkvandringstid (AD 400-550). Tack! Bilderna visar ett ganska anfrätt och skadat spänne. Antagligen kommer det från en sönderplöjd grav…