Vad nu?

Jo, jag tänker göra ett försöka att starta om den här bloggen.

20 år av arkeologisk rapportskrivande sätter sina spår. Här på arkland har jag övat att försöka hitta ett mer läsligt språk, mindre av akademisk och byråkratisk mumbo jumbo. Det har också varit kul att skriva om vad som faller en in, helt efter eget huvud, med mig själv som tydlig avsändare och med adress enbart till den som vill eller orka bry sig.

Jag hade ingen avsikt att börja blogga, då 2007. Jag ville bara testa hur olika bloggverktyg funkade.  Bloggandet blev snabbt till en vana. Mina döttrar hävdade att det var en ful ovana. Det var ganska enkelt att plocka fram en bild och skriva nåt mer eller mindre tramsigt.  Tanken var förstås att försöka bjuda på mig själv, vara personlig och försöka att undvika att låtsas vara smart.

Jag har alltid gillat bild och ofta har just texterna utgått från en bild. Samtidigt har jag försökt att undvika att göra arkland till en fotoblogg. Det finns mängder av fina bildbloggar och jag (eller världen) behöver inte en till. Jag håller mig till Flickr…

När jag började fanns väldigt få bloggare inom mitt fack (kulturmiljövård, arkeologi) i Sverige. Martin Rundkvists blogg  var (och är) en förebild, genom sin blandning av personlighet, vardag, vetenskap och ibland skojiga vettlösheter. En blogg som mer speglar ett liv, än enbart en profession. Åsa M Larssons Ting & Tankar är ett annat lysande exempel, som snabbt en lysande stjärna på blogghimlen. Det jag gillar bäst med dessa är att de skriver om smått och stort och med en urskiljbar person bakom texterna.

Med tiden har allt fler inom arkeologi och kulturmiljövård börjat blogga, ibland som privatpersoner, mer ofta som en röst för verksamheten på en institution. Idag har (väl?) de flesta grävande institutioner en löpande rapportering i bloggform.

Sedan i slutet av förra året har jag inte riktigt haft lusten att blogga. Andra saker har tagit bandbredd, jobb, nytt liv på Gotland med mera. Dessutom har jag ägnat mer tid till att finnas på andra arenor som Twitter, Facebook och Flickr.

Men nu tänkte jag göra ett nytt försök. Om jag lyckas kommer nog arkland att få ett något annorlunda innehåll. Jag omvärldsbevakar inte arkeologi lika intensivt som tidigare utan mer vad som händer inom nya medier och teknik. Jag gissar att det kan bli mer av just det här. Vi får se!

About these ads