Del 7: Otto – raggaren

Längre fram i livet hölls sig Otto på vägarna runt hemtrakten och försörjde sig som tiggare. Kombinerat med ett hängivet frieri. Han uppvaktade nämligen alla äldre ogifta kvinnor som han visste hade det gott ställt. De som var fattiga var han däremot inte så intresserad av…

På herrgårdarna höll han sig väl med kokerskorna med förhoppning om utspisning. Det utvecklade sig ett spel där man drev med den stackars Otto som beskrev sig själv som ett fint kap och att han snart skulle få ett stort arv. När arvet fallit ut skulle han komma åter. Då hade han ordnat upp sin tillvaro, och ”slottet” hade rustats upp.

Han utvecklade en friartaktik som bestod i att besöka de större gårdarna efter middagen. Då sov folket och han kunde ta sig in i köket efter att ha mutat hundarna, något som han var mycket skicklig på. Ville han vara särskilt högtidlig styrde han ut sig med färgglada band. Dekorerad kunde han komma klivande med fjädrande steg med sina egenhändigt och av kulört papper framställda ”ordnar” på det framskjutna bröstet. I mössan bar han en grön kvist eller en blomma i ett särskilt för ändamålet förfärdigat hål i mössan. I egenskap av vandringsman hade han naturligtvis en stav som var smyckad med blad och blomster och den framfördes lika sirligt såsom det vore en kungaspira.