Hem > Arkeologi, Lösfynd > Stenkul? Nä.

Stenkul? Nä.

Avslag av kvarts och flinta. Foto: Lars L

Stenåldersforskningen har fullständigt urartat här i socknen. Jag och Ulf A bestämde oss förra helgen att det var läge att styra upp situationen. Så vi drog på oss stövlarna, stenflisebrillorna och marsch ut på spaning.

Ulf visade sig snart inte vara mycket till hjälp, i vart fall vad gäller stenflisorna. Det visade sig att han istället gick och spanade på fåglar – ornitolog, typ. Men jag, en gammal stenspanare, behövde bara några minuter för att få napp. Två stenflisor. En vit och litet brunaktig. Den vita stenbiten har en retuscherad egg. Grejerna låg på en kulle intill Stångåns strand, i den övre delen av ett forntida vattenfall. Men det var rätt gäggigt, och trots att det fanns fler vita stenbitar gav vi snart upp, totalt uttråkade. Som service och för att tillfredsställa alla med läggning åt stenåldershållet kan jag meddela att platsen ligger runt 75 meter över havet. För er andra som sluppit stenåldersträsket så är den bruna stenflisan av flinta, den andra kvarts. Flintabiten är invandrad.

Tillägg:  Här ligger fyndplatsen.

About these ads
  1. 18 oktober, 2007 kl. 20:39

    Wöw! Flinta är mysigt. Kvarts är äckligt.

    • 24 mars, 2012 kl. 8:17

      Kvarts är bara trevligt i 15 minuter.

  2. Sávon
    18 oktober, 2007 kl. 21:09

    Nu kommer en kommentar från den hemska Sávon…huuuh!

    Igår var jag och hörde ett intressant föredrag av Eva Hjärtner-Holdar om järnframställning i Sverige. Man har tydligen hittat och daterat stål från yngre bronsåldern 1000-700 fKr, bla Linga i Södermanland, Hällby Uppland. Så visade hon ställen där man framställt detta också nämligen i Kaukasus väldigt tidigt. Stålet och bronsen var så att säga samhöriga kulturellt(?). På samma platser fanns de sk ”Mälardalsyxorna”, 7 olika typer i Kaukasus och två i Sverige…osv… osv…
    Min man som är professor i metallurgi vred sig som en mask när föreläsaren berättade om järnframställningsmetoder, annars var det mycket njutbart föredrag, spännande…

  3. arkland
    18 oktober, 2007 kl. 22:16

    Martin, det är mängden det hänger på. En och en annan bit kan man stå ut med. Men en miljard kvartsflisor i plastpåsar eller pappaskar är slöseri med tid och pengar.
    Savon: Din kommentar är inte alls hemsk. Bara litet OT. Jag ser inte kopplingen till vare sig flinta eller kvarts. Eller hade din arme man råkat sätta sig på vassa kvartsavslag!? :-) Visade föreläsaren bilder på tunnslip? Det är jävligt trist…

  4. Sávon
    18 oktober, 2007 kl. 22:35

    Kommentarens syfte var att visa att en del material kan förekomma vid fel tillfälle. Min man var som en mask på en bronsålders stål(!)krok…

  5. arkland
    18 oktober, 2007 kl. 22:38

    Jag hyser det allra största medlidande med honom. De där stenflisorna jag hittade befann sig på helt rätt plats. Det var jag som var på fel plats! Jag är inte så hookad på stenflisor. Humor.

  6. Sávon
    18 oktober, 2007 kl. 22:47

    Haha! Han skulle uppskatta ditt medlidande om han visste om det. Det är väl ett liknande lidande,det som en yrkesarkeolog drabbas av när han hör vissa amatörer lägga ut texten?

  7. Pierre
    19 oktober, 2007 kl. 0:42

    Så stenfientligt det var här idag. Jag tycker det är kul att hitta flinta. Kvarst vet jag inte så mycket om, men det låter som att jag borde vara glad för det.

  8. Michael Dahlin
    19 oktober, 2007 kl. 7:59

    Hej!

    Kvarts och flinta, särskilt kvarts underbart. Lunkan du passar utmärkt i kvartsgänget, det finns en plats kvar för dig bland oss kvartsletande jordlöpare. Vi ska börja inventera Tjust snart, så jag och V. Palm räknar med dig!!!! I tisdags hittade jag en mikrospånkärna mums!!!

  9. arkland
    19 oktober, 2007 kl. 18:34

    Pierre: Kvarst vet jag inte heller så mycket om…kvast och kvarts har jag bättre koll på. Med en kvast kan man sopa bort kvarts. Kvarts är lika kul som kvarskatt. (För er som inte vet så är ”kvarts” en förkortning av ordet kvarskatt):-)

  10. arkland
    19 oktober, 2007 kl. 18:35

    Dahlin, Dahlin, Dahlin… håll dig till stora stenblock och enkronor. Sluta med det där stenflisetramset. Gode gud min skapare… när ska han växa upp!!

  11. 19 oktober, 2007 kl. 18:37

    Kvarts har en rad magiska egenskaper. Jag brukar stoppa kvartsbitar i kalsongerna när jag är ute på kraftlinjespaning. Skaver som själve fan men kvartsen förstärker energin. Så till den milda grad att håret reser sig.

  12. Pierre
    19 oktober, 2007 kl. 22:57

    Vet du inte vad kvarst är människa?! Här har du ett exempel på kvarst: http://www.nags.net/Nags/mineraler/bilder2/quartz_2.htm

    Uppenbarligen betyder det ”kristallin fallosymbol”.

  13. 19 oktober, 2007 kl. 22:59

    ”Kvarts” är en modern, borgerlig variant det gamla tiondet, alltså en fjärdedel. Allt annat är påhitt.
    Behöver ni flinta? Kom till oss i Bohuslän och hämta den! Det finns inte plats för all denna materia på museerna…och ingen vill ha den heller.

  14. 7 maj, 2008 kl. 9:22

    Går det att veta om en kvartsbit är ett äkta kvartsavslag om den är enstaka och utan bindande kontext?
    Sign. En som aldrig frågat förr.

  15. arkland
    7 maj, 2008 kl. 18:01

    Jag är egentligen inte skickad att svara på frågan. Men det ska väl mycket till om en enda kvartsflisa utan klara, entydiga spår av (mänskligt utförd) bearbetning ska klassas som ”äkta” (om det är det du avser med äkta….). Sign. En som aldrig svarat förr.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 622 andra följare

%d bloggers like this: